”Vad gör ni om polisen stänger en tidning?”
Ibland misströstar jag när det gäller demokratibistånd.
Tanken är ju att en väl fungerande demokrati kan dela med sig av sina erfarenheter till länder som vill i samma riktning, men inte riktigt får till det. Det kan handla om att bygga institutioner, skapa kontrollfunktioner och transparens som skyddar mot korruption, eller lagar som värnar en demokratisk konstitution.
Vällovligt – och något som Sverige sysslat med i många år.
Långt ut i marginalen har jag då och då varit inblandad. Oftast genom att jag inbjudits av till exempel svenska ambassader att komma till länder i Asien eller Afrika och berätta om det pressetiska systemet.
Här har rollen varit att visa att allt inte handlar om statlig reglering, utan att ett demokratiskt samhälle också behöver oberoende institutioner som frivilligt tar på sig ett samhällsansvar. Som Medieombudsman har min verksamhet inte stöd i lag och inga pengar från staten, utan drivs och finansieras av de medier som granskas.
Idén med demokratibistånd är tilltalande: hjälp till självhjälp. Men det finns också forskarrapporter, till exempel från Göteborgs universitet 2013, som visar att det sällan fungerar särskilt bra. Själv har jag vid många tillfällen upplevt att avståndet är för stort mellan det fina som vi vill förmedla och de förhållanden som råder i landet. Med en lång historia av förtryck och kontroll av medierna är det svårt att förstå vår verklighet.
Jag minns särskilt en föreläsning för en journalistklass vid The Royal University of Phnom Penh i Kambodja. Jag talade i flera timmar om vår starka tryckfrihetslagstiftning och det pressetiska systemets uppdrag att peka ut var anständighetens gränser går i ett samhälle där nästan allt är tillåtet att säga och trycka. Då räckte en av studenterna upp handen och frågade:
”Och vad gör ni om polisen stänger en tidning?”
Då är det lätt att misströsta.
Men nyligen tändes ett litet hopp. I höstas besökte en delegation från Asien POs kontor i Stockholm och fick en presentation av vår verksamhet. Det tände en gnista i just Kambodja. Där tas nu ett initiativ för att bygga ett oberoende pressetiskt institut. De har bett att få skajpa med mig för att få råd om vad man ska tänka på.
Tänk om det fungerar den här gången!
