Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Julia Nilsson
Redaktionschef & stf ansvarig utgivare

Vad hände med de utelämnade 90 procenten?

” Huvudräkningskunnig läsare klarar naturligtvis av problemet. Men det systematiska trixandet är ju redan avslöjat.”

Opinionsundersökningar har blivit ett vanligare men också ett alltmer dubiöst journalistiskt instrument. En utmärkt illustration på det senare fick vi när vår malligaste morgontidning redovisade den svenska opinionen för eller emot krig i Irak samtidigt som Expressen gjorde det.

Enligt morgontidningen stödde en majoritet av svenskarna ett krig mot Irak, vilket fick en av de mer blodtörstiga ledarskribenterna att triumfera att hon ”i själva verket” hade folket bakom sig (när hon talade för ett anfall och hånade ”de så kallade fredsdemonstranterna”).

Enligt kvällstidningen var emellertid 64 procent av svenskarna emot ett krig mot Irak, med eller utan FNs sanktion.

Skillnaden uppstår förstås genom olika sätt att ställa frågorna. Och då blir det en händelse som ser ut som en tanke att den mer krigsaktivistiska morgontidningen ställer sina frågor så listigt, utan att använda ordet ”krig”, att de får de svar som i vart fall ledarsidan gladde sig åt. Det svarsalternativ som samlade flest röster var nämligen: ”USA och dess allierade bör endast gå till anfall mot Irak om man har stöd av FN”. Ja, det är så klart. Annars bör man inte gå till anfall.

bryt

I Expressens version fick man ta ställning till frågan: ”Är du för eller emot ett krig i Irak som har stöd av FN?” Nej, svarade 64 procent av de tilltalade.

Den 19 februari offentliggjordes ännu en opinionsundersökning gjord av den statliga Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar. I TV4s Nyheterna presenterades resultatet så att ”en stor majoritet är emot krig men tror inte heller på en fredlig lösning”. Vidare meddelades att ”82 procent var skeptiska mot USA, speciellt efter att Powell lade fram sina så kallade bevis i FNs säkerhetsråd”. Dessutom var ”86 procent säkra på att dom utsätts för ett propagandakrig i medierna”.

Här infinner sig alltså ett sanningens ögonblick för vår malligaste morgontidning. Hur skall man referera det här? Hur ta ställning till uppgifter som står i direkt strid med vad morgontidning redan allranådigast behagat meddela?

bryt

Man gick raskt och beslutsamt till väga. Rubriken (20 februari) blev: ”Majoritet av svenskar tror att det blir krig i Irak”.

Och ännu roligare: ”Tio procent anser att USAs framlagda bevis räcker för ett anfall” (läsaren får själv försöka räkna ut vad som hände med de utelämnade 90 procenten) och ”68 procent tror att Irak har massförstörelsevapen”.

Det faktum att en majoritet av befolkningen är emot kriget döljs i en uppspaltad redovisning med småposter på ”absolut inte”, ”nog inte”, ”tveksamt” och ”ja men bara om FN sanktionerar” osv. Huvudräkningskunnig läsare klarar naturligtvis av problemet. Men det systematiska trixandet är ju redan avslöjat. Varför det är helt logiskt med avslutningen ”hälften av dem som intervjuats anser att mediernas rapportering har varit tillräcklig…” Jämför TV4s påpekande att 86 procent ansåg att de var utsatta för ett propagandakrig.

Morgontidningsreportern uppfattade således sin uppgift som att i första hand manipulera innehållet så att det stämde med vad morgontidningen sagt tidigare. Det är förvisso inte en särskilt originell hållning. Vem erinrar sig inte det östeuropeiska skämtet om Pravdas journalistik: ”Sovjetunionen belade en hedrande andraplats – USA näst sist” – om en tävling med två deltagande nationer…

bryt

Intressant i den senaste opinionsundersökningen var kanske för vårt yrkesmässiga vidkommande inte att en majoritet av befolkningen var emot det krig man ändå förväntar sig. Det är ju ändå så de flesta nyhetsmedier uppfattat saken.

Men att så många som 86 procent ansåg att de var föremål för propaganda är både glädjande och nedslående. Det glädjande är att folk inte går på vad som helst. Det nedslående är att viss morgonpress och andra är tämligen oblyga i sin strävan efter krig.

Det dominerande propagandagreppet, särskilt odlat av kvällstidningskorrespondenter från USA (som skriver av de amerikanska medierna) är att låtsas att kriget är riktat mot en enda person, som man dessutom är du med, ”Saddam” eller möjligen ”Saddam Hussein”. På grund av hans, i och för sig väl dokumenterade skurkaktighet skall… ungefär en kvarts miljon barn dö i Irak?

Något säger mig att de reportrar som hävdar nödvändigheten av detta barnaoffer inte skulle vilja att deras egna barn dog för den goda saken.

Fler avsnitt
Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler