Vad svarar jag när Stefan tycker att jag är en ”ful marionett”?
Ibland bläddrar jag bland mina meddelandeförfrågningar på Facebook Messenger. Bland spammande sexbotar hittar jag den här gången ett meddelande från Stefan. ”Du är en ful marionett, svag hane utan skam”, skriver han. För säkerhets skull lägger han till att ”satan är din pappa”.
Lite längre upp bland meddelandena verkar en Fredrik ha råkat komma åt Caps lock-knappen. ”FÖRSVINN FÖR HELVETE HÄRIFRÅN JÄVLA MUSLIMÄCKEL”.
Det är lätt att både skratta och bli upprörd över den typen av meddelanden. Båda är uppenbart ägnade att vara nedsättande, det som lite slentrianmässigt brukar kallas för ”hat” mot journalister.
70 procent av alla journalister i Sverige hade 2019 utsatts för hat eller hot det senaste året, enligt en undersökning från JMG och Journalistförbundet. Med omkring 10 000 journalister i Sverige så bör alltså antalet hat- eller hotmeddelanden vara allra minst omkring 7 000.
Jag har börjat fundera på vilka som står bakom dem.
En intressant studie som genomförs just nu i USA ger spännande insikter, redan innan den publicerats. Forskare från George Washington University och Cornell Tech har granskat aktiviteten från 52 miljoner användare på de 500 mest populära USA-baserade Facebooksidorna under en tvåmånadersperiod, sommaren 2020.
En ynka procent av användarna stod för 35 procent av alla lajks, delningar och kommentarer. När de tittade närmare på 300 slumpmässigt utvalda Facebookanvändare bland den mest aktiva procenten, så visade det sig att 219 av de 300 under tvåmånadersperioden gjort fler än 25 kommentarer var, och att några av dem gjort flera tusen kommentarer. Tillsammans hade de producerat minst 80 000 kommentarer. 68 procent av de 219 toppanvändarna hade inslag av sexism, rasism, homofobi, antisemitism, desinformation, spammeddelanden eller en önskan om våld mot upplevda motståndare, bland sina kommentarer.
68 procent.
En stor del av det skadliga innehållet på Facebook tycks alltså komma från väldigt få men mycket aktiva användare. Det finns anledning att anta att ungefär samma princip kan gälla för de 7 000 årliga meddelanden med hot och hat till svenska journalister.
Kan det vara så att Stefan, Fredrik och de andra bara är några hundra, om ens det, till antalet? Och vad kan vi i såfall göra för att få stopp på den oro och självcensur som drabbar så många i vår bransch? Jag tänker inte föreslå något nationellt trollregister som kan identifiera notoriska journalisthatare. Men kanske kan vi bli bättre på att nämna för våra kollegor och arbetsgivare vad trollen faktiskt kallar sig. Min erfarenhet är att man blir förvånad över hur snabbt man börjar se mönster.
Kollegor råder mig att bara blockera användare som skriver som Stefan och Fredrik. I hemlighet brukar jag ignorera kollegornas råd. Jag svarade till exempel Caps Lock-Fredrik. Då blockerade han MIG. Jag känner mig lätt kränkt.
Tur att det bland meddelandeförfrågningarna också finns mindre otrevliga hälsningar. Som meddelandet från Bonnie: ”Hej snygging. Jag är en ensam änka. Följ med mig hit. Kontakta mig nu”.
