Vad vi kan lära av Adam Michnik

Gazeta Wyborcza ser ut att vara en vacker och lagom tjock dagstidning i sina bästa år. Jag förstår inte polska, så jag kan inte svara på om den är genomklok också. Men det låter nästan så, om man får tro översättaren Anders Bodegård.

Han har följt tidningen sedan den var åttasidig och underjordisk och gjordes i ett gammalt daghem. Gazeta Wyborcza har vuxit rejält och utgör flaggskeppet i en hel mediekoncern. Den mest lönsamma i Östeuropa med dagstidningar, magasin och radiostationer.

bryt

Om den polske läsaren själv får välja, så vill han/hon alltså ha en tidning med långa artiklar (med svenska mått mätt: alldeles ofantligt långa artiklar, en helsida om Immanuel Kant, följs av en helsida med text AV samme filosof, tänk er). Intervjuer över hela uppslag, ett kapitel ur Kapuscinskis kommande bok Att resa med Herodes som publiceras i form av veckoföljetong, feta bilagor och magasin i färg två dagar per vecka. Är det därför detta är landets största tidning, eller är det de många annonserna som lockar? Den sammanlagda annonsmängden i Gazeta Wyborcza är säkert lika stor som om man lägger ihop de gratistidningar jag får i min brevlåda varje vecka. Med skillnaden att GW också lämnar stort utrymme för redaktionella texter.

Jakub Swiecicki på Utrikespolitiska institutet hjälper mig att läsa lördag-söndagstidningen som har en stor kulturbilaga. Han översätter artiklar i korta drag, satiriska stycken om norska präster och tunga texter om Vitryssland. Då och då ett förtjust fniss över klurigt formulerade rubriker, ”typiskt för den här tidningen”. Jag rycker lite diskret i ett magasin som det vore trevligt att ha med sig på tunnelbanan. Som färdkost. Ett reportage handlar om polska mödrar och gifta kvinnor som åkt till Spanien för att plocka jordgubbar, och sedan aldrig har hörts av, ”Att försvinna i Spanien” det skulle jag vilja läsa. Men då måste jag hacka i mig en massa w, c, z och y i en text som jag inte ens begriper, och fullt så svältfödd är jag inte. Inte än. bryt

Tänker på de tidningsmakare som bjuds in – ofta från USA – för att berätta framgångshistorier. Varför inte be Gazeta Wyborczas chefredaktör, Adam Michnik, att komma hit och berätta hur man gör en ansedd och lönsam dagstidning med stor upplaga?

Men man kanske inte ska idealisera över hur grönt och tjockt det polska dagstidningsgräset är. För det begriper ju var och en att såhär kan det inte fortsätta. Övergångsregler är absolut nödvändiga. Adam Michnik, en av de tolv som startade tidningen, kunde ha gjort sig en förmögenhet när mediekoncernen introducerades på börsen i London. Men han avstod från sitt aktieinnehav, vilket i pengar räknat är mycket större än att avstå från en bonus. Att personer i toppen inte skor sig när möjligheten finns, det låter i svenska öron som så vansinnigt udda att Michnik själv måste övergångsregleras innan han släpps in i Sverige. Övergången innebär också att Gazeta Wyborcza och många andra tidningar i Polen, delas upp i små snikna annonsblad där journalisterna lär sig skriva korta och effektiva texter. När processen är klar har ägarna styckat upp hela annonsmarknaden mellan sig, och i rena farten satt igång att styckmörda dagspressen. Jag tror inte att övergångsperioden behöver vara mer än fem-sex år. Vi får se om de klarar av den själva, eller om svenska tidningsägare är tvungna att åka dit och berätta hur man går till väga.