Våldet har blivit slentrian i medierna
Det är helt enkelt väldigt lite som tyder på att den stora ondskan och våldet är en växande våg som hotar dränka oss – mer än i medievärlden. Det är i stället mediernas attityd till brott som förändrats. Den följetongartade fixering som förr koncentrerade sig till någon händelse om året har nu blivit slentrian.
Ingenting luktar så gott som blod på morgonen. Barnblod allra helst. Finns inte det att tillgå är kvinnoblod ett självklart val. Mansblod, däremot, nej… det duger inte riktigt om inte tillvägagångssättet är kannibalistiskt eller offret bög.
Nej, ge mig barn- och kvinnolik. Misshandlade, torterade, uppsprättade och sexuellt övergreppade. Låt mig frossa i detaljbeskrivningar långa som telefonkataloger. Låt mig ta del av varje sekund av fasa och tortyr som barnet eller kvinnan upplevt. Låt mig sedan krypa in i mördarens huvud så att jag kan vada runt. Låt mig till slut få äta mig mätt på de anhörigas förtvivlade sorg.
Det gör mig nämligen till en mycket lyckligare och mera tillfredsställd mediekonsument. Det gör mig till en så mycket mera medkännande och folkbildad individ. Det gör mig till en stark och fri kvinna. Det gör mig till en modig och ingreppsbenägen medborgare.
Inte.
bryt
Frågan är om inte mängden medieuppmärksamhet och snaskandet i detaljer som den senaste tidens brott gett upphov till är lika sjukt som brotten. Och nej, det är inte mediekonsumenten utan medierna som står för sjukan.
Kändisar manas att överräcka blommor till minne av Bobby och mot våldet.
Genom TV4 får vi oändliga uppräkningar av skador i barns underliv samtidigt som Rädda Barnens postgironummer streamas i rutan. Aftonbladet fläker 13-åringen från Tungelsta på löpet och slår Expressens Hagamanrekord. I Aktuellt diskuteras steroidfyllda män i termer av ”tickande bomber” som bara går runt och väntar på att explodera.
Är det verkligen någon som på allvar tror att våld stoppas med kändisblommor? Att barnmisshandel och sexuella övergrepp upphör genom bilder på våldtagna flickor eller listor på underlivsskador? Nej, vi vet alla att det som redaktörerna omskriver som ”allmänintresse”, betyder BLODSPENGAR, och är det som styr.
bryt
Att våld mot barn och kvinnor är ett stort samhällsproblem råder det ingen tvekan om. Inte heller om att det här är problem som måste uppmärksammas och åtgärdas, men det är väldigt lite vi lär oss genom detaljbeskrivningar av tortyr eller snaskande i exakt vem det var som blev våldtagen.
Gärningsmannen som sinnessjukt monster föder rädsla och rop om (och faktiska) strängare straff, inte kunskap eller möjlighet att förebygga brott.
I stället lär vi oss att gatorna fylls av ”tickande bomber”. Vem vet, kanske står det en och tickar precis bakom din rygg? Är din överdrivet timida granne en dubbelnatur som Hagamannen? Styrketränar/rollspelar/surfar barnens kompisar? Och den där deprimerade fulmorsan – gråter inte hennes barn väldigt mycket?
bryt
Det är lätt att tro att antalet totalt bisarra våldsbrott och mord håller på att skjuta i höjden. Men antalet mord ökar inte. Anmälningarna om våldtäkt och kvinnomisshandel ökar men om ökningen är reell vet ingen. Anmälningarna om barnmisshandel har flerfaldigats, men det tros framför allt handla om attitydförändringar. Barn misshandlades antagligen i ännu större utsträckning innan det förbjöds i lag. Många anmälningar handlar också om barn som misshandlar barn. Antalet barn som dödas av sina föräldrar/styvföräldrar är konstant sedan 90-talet.
bryt
Det är helt enkelt väldigt lite som tyder på att den stora ondskan och våldet är en växande våg som hotar dränka oss – mer än i medievärlden. Det är i stället mediernas attityd till brott som förändrats. Den följetongartade fixering som förr koncentrerade sig till någon händelse om året har nu blivit slentrian. Våld mot barn och kvinnor har förvandlats till underhållning med verklighetsanknytning. Offren blir utmärkta huvudrollsinnehavare, för döingar kan man projicera vad man vill på (hon var sötast i skolan).
Det är heller ingen slump att det ökade dokuvåldet sammanfaller med det ökade antalet redaktioners nya policy om namn och bildpublicering. Givetvis varar den mördare/våldsman vi får se ansiktet på längre. Och så prasslar han så skönt i plånboken dessutom.
