Var finns intresset för bra ledarskap?

I USA kan en helt vanlig medborgare få äran att ta plats i en rymdfärja med astronauter. Det är stort. Vi har inget rymdprogram i Sverige, men väl ett Sommarprogram i radion, där nu en folkvald ska få ta plats bland de utvalda och skjutas ut i etern. Ännu större.

Programmet Sommar bygger på en god och enkel idé. Nu vacklar det under sin egen tyngd, föremål för ett hysteriskt varumärkestänkande. Man försöker hänga på programmet så mycket ”extra” att det knappt kan röra sig. Ladda ner programmet utan musik (snälla nån: utan musik), prenumerera i din mobil och podradio och nu kommer boken med det bästa ur sommarens Sommar, man kan bli sommarpluskund med exklusiva bonusspår som inbegriper en länk till teknikerns papperskorg. Där hittar du sommarens hostningar, felsägningar och gråtattacker.

Varför auktionerar de inte ut sommarpratandet till högstbjudande? Det vore intressant att veta hur mycket programtiden är värd. Att låta juli månads pratande gå under klubban, kan kanske ge tillräckligt med pengar för att driva Naturmorgon under vinterhalvåret.

Radions format är ett problem när det handlar om att spara pengar. Många tidningssidor är i dag bara hälften så stora som de var för fem år sedan och texterna är kortare (det kallas förnyelse). Men en timme är fortfarande sextio minuter. Radion kan förstås spara genom att sända repriser, men det är svårt att presentera en upprepning som ”förnyelse”.

I tider av kris behövs en ledare, en person som kan få de anställda att dra åt samma svångrem. En som har förmågan att resa sig upp och sjunga We shall overcome, leda Allsång på Skansen. Då krävs en riktigt skicklig ledare, ett programledarproffs. Det brukar heta att mediebranschen är speciell, ingen annanstans är ledarskapet så eftersatt. (Nåja, medarbetarskapet är inte heller särskilt utvecklat).

I själva verket klagas det över ledarskapstorka överallt, från tekniktunga företag till skolor och äldreomsorg.

För en del år sedan gick jag en kurs i ledarskap för mellanchefer.

Det var mycket lärorikt och väldigt genant. I salen där vi samlades stod godisskålar med texten ”Makt”, ”Rikedom”, ”Ära”. Man skulle ”ta för sig” ur skålarna, en grabbnäve makt, tihii. Föredragen gick ut på att tankekraft kan ta dig dit du vill, det är vägen till framgång. Jag försökte (utan framgång) att tänka mig bort. När jag efteråt sökte efter utvärdering av olika chefskurser, så blev resultatet magert och ingen verkade ledsen för det. De som köpte utbildningar i ledarskap var påfallande ointresserade av att efterfråga innehåll och kvalitet. Deras syfte var att visa handlingskraft, se här, vi har kostat på en ledarskapsutbildning. Mellancheferna ville inte verka otacksamma nu när det satsades på dem. Det blev svårt att skriva en text med ett kritiskt förhållningssätt när ingen var kritisk.

Ett chefsämne som behöver utbildas är ett osäkert kort. Det är bättre att försöka hitta rätt chef från början. Kanske programmet Sommar kan erbjuda en modell för framtida chefsrekrytering inte bara på radion, utan i hela mediebranschen. I likhet med sommarprataraspiranterna, får den som söker ett chefsjobb skicka in ett femminuters smakprov på sina visioner. Publiken går in på hemsidan, tar del av chefernas tankar och röstar på sin favoritkandidat. Det är läsar/lyssnarmedverkan på en helt annan nivå är att skicka in mms eller tycka till på insändarplats. Låter det som public service? Bestäm själva.

Kajsa Olsson

frilansjournalist