Vårda era varumärken

För en gångs skull är det här en krönika som handlar om något väsentligt. Lön, det faktum att vare sig du eller jag har lika hög som vi anser att vi borde ha och några ideér om vad vi kan göra åt det.

Om vi ser journalistisk kompetens som en vara vilken som helst, som en hamburgare, en sportsko eller en sexmånaderstermin i black tiger-räkor, något som vi tillverkar och säljer och som någon köper på en marknad, då kan man också relativt enkelt räkna ut lönsamheten på denna marknad. En kille som heter Michael Porter har tagit fram en modell för detta som säger att det är fem olika krafter som påverkar lönsamheten.

bryt

Annons

Det första är ”konkurrensen på marknaden”. I vårt fall så finns den, men den är inte så väldigt stor. Journalistmarknaden är relativt mogen och stabil och väldigt många arbetar som fast livstidsanställda. Hade marknaden krympt skulle konkurrensen ökat vilket brukar leda till prispress och dålig lönsamhet. Växer den blir resultatet det motsatta, hård konkurrens om kompetensen med snabbt ökande priser ungefär så som det var i IT-branschen i slutet av 90-talet när andraårselever på KTH lockades att hoppa av med månadslöner på 50 000 kronor eller mera.

bryt

Nummer två är ”konkurrens från substitut” och den finns där även om den inte är förödande. TV3 kan alltid slopa nyheterna och köpa en till utländsk serie. ICA Cupolen i Borlänge kan alltid välja att annonsera via DM i stället för i Falu Kuriren. Men på det hela taget tycker jag dock att vi 20 000 organiserade yrkesmän och kvinnor är ganska bra på att motivera kontaktkostnad.

bryt

Trean är knepigare – ”hinder för nyetablering”. Det finns egentligen inget som hindrar en någotsånär kunnig person att välja journalistbanan och det är väl därför som vi aldrig upplever några lönerusningar typ IT-branschen här i medierna. När marknaden växer fylls den ständigt på med nya hoppfulla. Det finns alltid lite fler journalister än det finns efterfrågan på och det är ju inte så att det krävs någon bedövande erfarenhet för att bli krönikör i Nöjesbilagan till skillnad från att ta jobbet som systemarkitekt eller databasmodellerare. Det krävs inte heller någon examen/certifiering för journalister så som för advokater, revisorer, arkitekter eller läkare. Men vi kanske borde ha något liknande?

bryt

Fyran – ”leverantörsmakt” är väl inte relevant på oss eftersom vi skapar det mesta själva. Jämför med PC-tillverkare som i princip är helt beroende av operativsystem från Microsoft eller med ett bensinbolag som handlar sin olja på en marknad där Opec sätter priserna – då förstår ni skillnaden. Så glöm den och gå i stället direkt till den femte kraften – ”köparmakt”.

Detta, i kombination med att det inte finns några hinder för att etablera sig som journalist är den viktigaste förklaringen till dålig lönsamhet på vår marknad.

bryt

Vad kan man då göra för att förändra detta och tjäna mera?

Det klassiska greppet är att bygga varumärke. En Audi TT kostar mer än en VW Golf som i sin tur kostar mer än en Skoda Octavia trots att alla är byggda på samma bottenplatta och de flesta betalar lite mer för en Coca-Cola än för en Crown-Cola. På samma sätt är Mats Olsson, Linda Skugge, Jan Gradvall och Janne Josefsson starka varumärken vilket gör att de kan ta mer betalt för en text än vad den vanlige skribenten kan.

Nu tror jag inte att facket i rimlighetens namn skulle kunna slåss för att 20 000 medlemmar ska bli individuella varumärken men definitivt för att journalistik kan bli det. Jag minns hur hätskt motståndet mot certifiering var när det diskuterades en gång i tiden, själv ser jag dock övervägande fördelar.

bryt

Journalistförbundet har etiska regler som medlemmarna förväntas följa och det borde gå att ta betalt för dem i form av en garanti att fakta är kontrollerade, att citat är korrekt återgivna och att skribenten är opartisk och inte har någon koppling till det artikeln handlar om. Och precis som man tar lite extra för en dator med dekalen ”Intel Inside” borde man kunna ta lite extra för en tidning med dekalen ”Riktig Journalistik Inside”.