Vardagsrasistenfarligare än nazisten
Grattis, Expressen vann. Redan den 25 november tog man Aftonbladet, Svenskan och DN på sängen genom att utropa – ”Faran är inte över”. Man väntade inte in 30 november, årsdagen för namnpubliceringen av de 62 nynazisterna, innan man drog igång korståget igen.
Grattis, Expressen vann. Redan den 25 november tog man Aftonbladet, Svenskan och DN på sängen genom att utropa – ”Faran är inte över”. Man väntade inte in 30 november, årsdagen för namnpubliceringen av de 62 nynazisterna, innan man drog igång korståget igen.
Det var ungefär som att chocköppna gentemot konkurrenterna genom att publicera julhelgens TV-program redan vid Advent istället för att invänta åtminstone Lucia. Kommer den stora Nazistkampanjen bli en tradition som startar tidigare och tidigare för varje år ungefär som julskyltningen?
”De hotar att förstöra Sverige” är rubriken på Expressens ledare som menar att artikelserien förra året var lyckosam och att namnpublicering på 16 nya nazister är ett tecken på ”det öppna samhällets styrka”. Samtidigt är Staffan Thorsell förvånad över att brott relaterade till nynazister inte minskat trots kampanjen förra året. Men hade man verkligen gjort en konsekvensanalys innan man outade nazisterna? Vad ville man uppnå och kan man peka på några positiva effekter av uthängningen?
Vad som hänt är att antalet nazister ökat, avhoppen kanske skulle ha skett ändå och den hårda kärnan blivit hårdare. Nynazisterna har också drivits längre ut från samhället, vilket idiotiskt nog verkar vara namnpubliceringens syfte. 11 personer har blivit uteslutna ur facket trots att nazism automatiskt borde innebära medlemskap i alla föreningar som finns i Sverige eftersom det socialpsykologiska trasslet med utanförskap är en av ideologins tillväxtzoner. Vi vet också att en elev under året blivit avstängd från sin skola på grund av nazistsympatier. Det hade aldrig hänt utan förra årets häxjakt. Det är klart att medierna kan bidra med att förstöra livet för en massa kids men är det verkligen en seger för det öppna samhället?
När Aftonbladet den 29 november öppnar sin nazifront så lyder löpet ”Nazisthoten ökar” och ”Fler hot från nazisterna” är rubriken på en artikel fullt med alarmerande stapeldiagram. 303 åklagare svarar i Aftonbladets enkät att de inte upplever att hoten minskat, men läsarna får aldrig veta vem som hotat eller vilken typ av hot det är frågan om. Av 435 poliser som svarar att hoten ökat eller varit oförändrade har 55 hotats av nazister, men vi får inte veta vilken sorts hot som avses. En anonym polisman berättar dock att varje ingripande leder till hot vare sig det kommer från invandrargäng, nazister eller berusade direktörer. Rubrikerna saknar alltså täckning och vi lämnas villrådiga – Är det nazistiska hotet mot demokratin en realitet eller är den en fiktion skapad av Aftonbladet?
Att skapa hotbilder i människors hjärnor som inte finns, det om något är ett hot mot det öppna samhället. Hur lätt är det inte att ta avstånd från nazismen både som privatperson och som tidning. Hur svårt är det att inte vara vardagsrasist eller att angripa det fenomenet utan att tusentals läsare känner sig påhoppade och slutar lägga upp 8-13 spänn varje dag. Anti-nazistkampanjer är som när public service-TV plockar fram Robinson på lördagskvällarna – ett säkert kort. Men inför vardagsrasismens skållheta komplexitet skyggar man trots att företeelsen är sådär en tusen gånger allvarligare, mer angeläget och farligt än promillefenomenet nazism.
I början av 90-talet kraschlandade Expressen i och med misstaget att saluföra en artikelserie om svenskar och invandrare med löpet ”Kör ut dem”. En kampanj som kanske ändå hade mer trovärdighet och förankring i verkligheten än ”Faran är inte över”.
Sverige svämmar över av negativa attityder till invandrare och invandringen. Både svenskar och invandrare upplever kulturella skillnader som ett problem. De känslorna och åsikterna förtjänar att utredas och tas på allvar. Om man inte gör det underblåses en ”vi och dom”- mentalitet, mellan eliten och vanliga människor. Där elitens självklara oreflekterade mångkulturalism upplevs som ett svek långt över huvudet på vanliga människors vardagstillvaro. Det skruvar åt de låsta positionerna ytterligare, det skapar en grogrund för extremism. Faran är inte över så länge man silar en handfull nazister och sväljer den egna läsekretsen.
