Varning för genrebilden
Det händer ofta att utgivare medvetet väljer att gå nära gränsen för vad de pressetiska reglerna tillåter – eller passera den – för att den information tidningen har är så viktig att det motiverar ett offentliggörande. Även om det medför en allvarlig publicitetsskada för de inblandade.
Det händer att jag har förståelse för den typen av argument. Allmänhetens rätt att få veta viktiga saker är stark. Det är den rätt som motiverar tryckfriheten. Att publiceringen i alla fall kan leda till en fällning för brott mot god publicistisk sed är en annan sida av saken. Det pressetiska systemets uppgift är att ge människor som misshandlats i pressen en möjlighet till upprättelse.
Men i den krassa verkligheten är inte detta normalfällningen. Den beror på slarv, förbiseenden och missförstånd, som lett till att tidningen skadat en människa utan att vilja det och utan att ha skäl till det.
I en stressad arbetssituation är det lätt att hugga till med en klatschig rubrik som kanske inte riktigt har täckning i texten – eller att ge så många ledtrådar till identiteten för en inte namngiven person att alla i alla fall vet vem det är.
En alldeles särskild varningsflagg bör hissas för genrebilden.
Jag förstår mycket väl varför den finns. Modern presentation kräver ett samspel mellan ord och bild. Bild är inte bara en fråga om snygg design, utan om en fördjupad kommunikation.
Och om man inte har en bild som handlar om precis den situation artikeln handlar om, finns det ju ett antal i arkivet eller på bildbyrån som handlar om samma sak. Eller åtminstone ser ut att göra det. En skolgård är en skolgård är en skolgård.
Nyligen publicerade expressen.se en artikel om en rektor som åtalats för att ha våldtagit en av sina elever. En 14-årig flicka som varit familjehemsplacerad hos honom. Artikeln beskrev på ett korrekt sätt vad som inträffat och den åtalade rektorn var inte utpekad med några identifierande detaljer.
Artikeln illustrerades med en bild på en skolgård. En annan skola än den aktuella. Rektorn i den avbildade skolan blev uppringd av bekanta och kolleger samma morgon bilden publicerades. Snart visste alla i hans skola – och hans 14-åriga dotter tog illa vid sig.
Rektorn tog kontakt med tidningen som tog situationen på allvar. Bilden togs bort, bara några timmar efter publiceringen. Expressen.se publicerade samtidigt ett klargörande och erbjöd den oskyldige rektorn ytterligare förtydliganden om han så önskade.
Rektorn anmälde saken till PO. Jag funderade länge på effekten av tidningens resoluta handlande när den fick kännedom om det begångna felet. Till sist kom jag fram till att den skada som uppkommit för denna totalt oskyldiga rektor inte kunde suddas ut med uppföljande publiceringar. Bilden borde helt enkelt aldrig ha publicerats i detta sammanhang.
Jag rekommenderade PON att fälla tidningen, vilket nämnden också gjorde.
I vårt öppna arkiv på PO.se finns det en rad exempel på hur genrebilder lett till en fällning, trots att artikeln i sig varit korrekt. Läs till exempel om Vårdguiden som illustrerade en artikel om riskerna med att dricka för mycket på semestern med en bild på några unga kvinnor med vinglas i handen. Eller om Båtnytts omslagsbild på en familj i en båt. En vacker bild, sju år gammal. Men mannen hade dött i cancer ett och ett halvt år tidigare.
Allt är inte vad det synes vara. Särskilt inte gamla bilder.
