Vi är vandrande filterbubblor allihop
Filterbubblan är en myt, påstod pigga medieforskare häromdagen. Åsiktsbrunnar är bara fejk news, yttrandefriheten mår utmärkt och allt står väl till i den bästa av världar.
Hmmm. Att filterbubblor inte alls existerar går jag inte med på. Vi är vandrande filterbubblor allihop, och söker oss alltid helst till våra likar. Det har vi tyvärr alltid gjort, det ligger i människans natur. Aldrig har det varit lättare än nu att få sina åsikter bekräftade.
Jag märker ju hur algoritmerna spelar sina entoniga melodier i min dator, styr mina steg i upptrampade digitala fotspår. Samma gamla artiklar går i repris, vare sig jag googlar yttrandefrihet, kaloritabeller eller Charlotte Brontë.
Att gå utanför sina cirklar är lättare sagt än gjort, men det är viktigare än någonsin. Och lika viktigt är förstås att bättra på sitt vetande om sakförhållanden som man inte alls behärskar. Det var detta som var demokratins kärna, för 260 år sedan.
En som tänkte på detta var Peter Forsskål, en av inspiratörerna till vår Tryckfrihetsförordning. 1759 skrev han pamfletten Tankar om Borgerliga friheten. Forsskål kom från Österbotten och var präst, filosof och naturvetare. Han var också en av Linnés lärjungar. Den viktigaste friheten var skrivfriheten, menade Forsskål: “En wis regering låter hellre menigheten visa sitt missnöje med pennor än med gevär”.
Hans skrift blev indragen och Forsskål tvingades i landsflykt. Han dog i Jemen, bara 31 år gammal, när han samlade in växter åt Linné. Mästaren döpte en liten nässla efter honom, till Forsskalea Tennacissima – ”kärv, stickig, hårdnackad och envis”. Något säger det om Forsskåls kynne.
Den sista paragrafen i Forsskåls skrift är extra intressant. Där skriver han så här: ”En wiktig rättighet i ett fritt samhälle är att fritt få bidraga till det allmännas wäl. Men skal det ske, så måste samhällets tillstånd kunna bliwa bekant för var och en, och var och en fritt derom få yttra sina tankar.”
Forsskål talar om behovet av medborgerlig allmänbildning, folkbildning. Han kopplar kunskap till politiska rättigheter. Forsskål preciserar vilka slags kunskaper det gäller. ”Krigssaker” bör man inte upplysa om, främst därför att spioner har långa öron. Men ”fridssaker”, och den ”inwärtes wälfärden” angår alla.
Här skissar Forsskål hur allmänna opinionen uppstår. Man anar uppgifter för press och nyhetsförmedling. På det att transparensen må öka, hemlighetsmakeriet minska, och friheten blomstra. Kort sagt – det är ”skrivfrihetens” uppgift att skapa ett ”upplyst publikum”.
Vad skulle Forsskål ha tyckt om dagens läge?
Ordet är friare än någonsin – hos oss i Sverige! – men han hade nog tyckt att ”det upplysta publikum” beter sig egendomligt. Konspirationer, fejk news och faktaresistens skulle han inte ha gillat, empirikern och Linnélärjungen Forsskål.
Att den fria pressen som blomstrat i mer än 200 år visar tendenser att vissna på grund av ekonomisk tvinsot skulle också bekymra honom, liksom det faktum att själva offentligheten knakar i fogarna.
I tider när allt fler väljer nischmedier och medier som bekräftar de egna åsikterna, tillbringar vi mindre tid på de gemensamma arenorna. Den offentliga debatten blir mindre offentlig om människor undviker den. Den fria pressen blir mindre fri när den minskar i betydelse.
Det var detta Peter Forsskål insåg för 260 år sedan. Utan kunskap, källkritik och ett gemensamt samtal är ”friheten ej wärd sitt namn”. Och om själva offentligheten som vi känner den, är under press så gäller det också demokratin, som vi känner den.
