Vi får hoppas att kultur och demokrati kopplas ihop
Hoten mot kvalitetsjournalistiken har aldrig varit större, skrev fyra ledande medieforskare på DN Debatt dagen innan statsministern presenterade vem som blir ansvarig för mediefrågorna i regeringen. Frågan är om den verklighetsbeskrivningen är korrekt. Finns en brist på kvalitetsjournalistisk i Sverige idag?
Jag är inte så säker. Det skrivs djuplodande reportage, det upptäcks skandaler, nyheter rapporteras från platser där dramatiska händelser utspelas. Dessutom produceras massor av krönikor, analyser, kulturartiklar och ledarkommentarer. Materialet sprids i olika form, man kan hitta kvalitet på många ställen, såväl i dagstidningar, kulturtidskrifter som i ideella nätpublikationer.
Problemet är att det finns många som aldrig tar del av det som skrivs och produceras. Hur vi ska få ut kvalitetsjournalistiken till medborgarna i en ny medievärld är decenniets utmaning.
Vi behöver också övertyga om att det faktiskt görs bra journalistik. Det finns starka intressen att framställa journalistiken som enahanda, korrupt och snedvriden. Motivet bakom detta är att underminera den journalistik som är en del av vår demokrati. Journalistiken utsätts för närvarande för ett enormt tryck från så kallade alternativa medier och även politiker på höga poster som uttalar sig om att medierna behöver ”bytas ut”.
Det är därför av största vikt att kvalitetsjournalistiken blir tillgänglig för så många som möjligt. Att kvalitet inte trängs undan av ett massivt nöjesutbud och kraftfulla politiska lobbyister. I en situation där den bästa journalistiken ifrågasätts av politiker som inte accepterar granskning av oberoende självständiga medier är det viktigare än någonsin att stå upp för det fria ordet, de journalistiska arbetsmetoderna, pressetiken och yrkesetiken.
För att medierna ska kunna arbeta behövs tydliga spelregler och ett uttalat stöd från makten. Tyvärr har mediepolitiken de senaste mandatperioderna varit sorgligt nedprioriterad. När det överraskande beskedet kom att Alice Bah Kuhnke blir vår nya kulturminister kom även en (eventuellt) god extra nyhet. Istället för att kulturministern också ska vara idrottsminister kommer Bah Kuhnke istället även bli demokratiminister.
Kommentarerna om Alice Bah Kunhke har hittills mest handlat om hennes kompetens. Som om den behövde diskuteras. Med hennes bakgrund som såväl generaldirektör som generalsekreterare och dessutom enligt Miljöpartiets hemsida en lång rad ledarutbildningar, har hon en mer gedigen bakgrund än flera av de andra statsråden. Frågan man borde ställa är snarare hur Miljöpartiet har tänkt när de valde henne.
Vi får hoppas att kombinationen kultur-demokrati verkligen är en tänkt kombination, att kulturen och demokratin kopplas ihop och att detta perspektiv tas med in i mediepolitiken.
För mer än någonsin behöver vi just en kultur- och demokratiminister som ser till att saker sker. Först och främst måste det bli ordning på skattesatserna. Sedan kommer ministern förhoppningsvis att tillsätta en medieutredning – som Miljöpartiet har motionerat om.
Miljöpartiet säger sig också vilja motverka ägarkoncentration och värna public service. Man är också starkt kritisk till reklam och vill införa förbud för reklam som riktar sig till barn.
Vi får hoppas att visionerna om mediernas roll i demokratin sträcker sig längre än detta.
Annika Hamrud
frilansjournalist
