Vi måste inte skriva om idioti
Den amerikanska pastorn Terry Jones har i flera omgångar lyckats skapa uppståndelse och rubriker med sina hot om att bränna Koranen. Nu har han också verkställt hotet.
När Jones första gången aviserade sina planer höll USAs politiker och journalistkår andan och fruktade det värsta. President Obama bad personligen pastorn att inte så ut hat och uppmanade alla till besinning. Den gången avstod pastorn från att gå till handling. Men något fick honom tydligen att ändra sig och nyheten basunerades ännu en gång ut med hjälp av villiga medier som anade ett nytt avsnitt av serien "Mördande motsättningar mellan islamism och väst".
Det finns ett åtta minuter långt filmklipp på nätet för den som vill se spektaklet. Intresset för händelsen kan knappast betecknas som stort och står inte på något sätt i proportion till den mediala uppståndelsen. Inte fler än runt 25 000 människor har gjort sig mödan att klicka på Youtube-klippet.
Några som däremot aldrig verkar missa ett tillfälle att hetsa och mörda är islamisterna som genast krävde hämnd. Siffran över antalet människor som dödats i vedergällning mot Jones agerande stiger. Reaktionerna var inte helt oväntade och många amerikanska publicister har beslutat sig för att inte ge pastorn vidare uppmärksamhet, dels för att hans motiv anses grumliga, dels för att priset för all kritik av islam börjar uppfattas som för högt.
Själv har jag gjort upp med min tidigare syn på böcker som något heligt och tycker numera att man både kan kasta och bränna böcker som man inte har plats för eller bara vill göra sig av med. Men jag kan inte släppa känslan av att det är något djupt barbariskt att bränna motståndarens flaggor och skrifter. Bokbål för tankarna till nazismen och andra manifestationer av mänsklighetens mörka sidor. Så vill den kristna pastorn bränna Koranen får han väl göra det, men det finns ingen anledning att uppmärksamma händelsen.
Medierna har ingen plikt att rapportera om alla galna budskap och förvirrade påhitt. Nu tar de flesta publicister i Sverige avstånd från Jones agerande. Gott så. Men det är för mig helt obegripligt att man, som många av mina kollegor, kan göra den amerikanske pastorn medskyldig till mordet på den svenske FN-medarbetaren Joakim Dungels. Ett sådant slutledningsfel är allvarligt. Varje gång provokatörer inom demokratiska ramar görs ansvariga för mord och illdåd som utförs av islamister, flyttar fundamentalisterna fram sina positioner som moraliska samtalspartners.
Med i skuldpaketet följer självcensur och en ytterligare urholkning av de demokratiska värdena. Kulturhusets beslut att lägga ner en feministisk dansföreställning, därför att den innehöll några ko-ranverser är en förödande kombination av okunskap och feghet och ett talande exempel på felslutets konsekvenser. En upprörd kommentar på Facebook hade tydligen skrämt vettet ur de ansvariga på Kulturhuset.
Ville man med nedläggningen visa respekt för den stora grupp människor som går under beteckningen muslimer, eller ville man inte göra sig till ovän med bekantskapskretsen på Facebook? Oavsett motivet, var beslutet lika idiotiskt.
Det är endast den som utför ett mord som bär ansvaret, ingen annan. Ger vi efter på den grundprincipen, är vi riktigt illa ute. Skuld bärs individuellt och går inte i arv. Jag trodde att detta var en självklarhet för publicister.
