Vi tar diskussionen – när hoten upphör
Publicistklubbens debatt om näthatet förtjänade den uppmärksamhet den fick; fullsatt i lokalen och över 60 000 visningar på nätet. Det blev nämligen en mycket intressant och avslöjande diskussion.
En lärdom är att begreppet näthat är allt för trubbigt för att fånga upp de olika aspekterna på hatet och hoten. De vidrigheter Aftonbladets kriminalreporter Linda Hjertén berättade att hon får i sin mejl är något annat än det främlingsfientliga hat som piskas upp till exempel på Avpixlat. Grenar på samma träd, förvisso, men ändå olika.
Att Avpixlats krönikör Mats Dagerlind på podiet tog avstånd från det som Linda Hjertén utsätts för, kunde emellertid inte dölja att han var nöjd med den roll som hans sajt intagit. En samlingsplats för de stormtrupper som härjar på alla större nyhetssajter som släpper fram dem.
I debatten nämndes begreppen härförare och fotsoldater, uttryck som Avpixlats krönikör inte ville kännas vid. Men nog är de träffande. Metodiken är enkel:
De ansvariga för ”nationella” sajter, härförarna, letar upp en artikel någonstans på nätet som förargar dem. De gör en, ofta grovt missvisande, rewrite av texten och lägger ut på sin sida. Texten sätter igång fotsoldaterna som börjar kommentera.
När kommentarerna nått en kritisk massa av ilska och upprördhet flyttar fotsoldaterna till det medium som publicerat den ursprungliga texten. På några timmar kan hundratals hatfulla och hotfulla kommentarer publicerats.
Så gick det till när min debattartikel i Medievärlden om tunnelbanerånaren fångades upp, förvreds och publicerades av sajten Fria Tider. Det ledde till en anstormning som fick Medievärlden att stoppa debatten.
Så länge fotsoldaterna håller till på de egna sajterna når de bara varandra. Men när de tar klivet över till breda mediers kommentarsfält når de en större offentlighet. Vilket naturligtvis är själva idén.
På så sätt blir de seriösa mediernas kommentarsfält språngbrädor för främlingsfientlighet, hat och hot.
Länge gick trenden mot efterhandsmodererade kommentarsfält. Enklare och billigare för mediehusen, som samtidigt kunde locka med sekundsnabba meningsutbyten mellan läsarna.
I dag har trenden vänt.
Allt färre mediehus vill tillhandahålla språngbrädor för fotsoldaterna. Hatet skrämmer bort vanliga debattörer och svärtar tidningarnas varumärken. I dag återvänder allt fler till förhandsmoderering eller säkrare inloggningsmetoder. Så har till exempel den här tidningen förhandsmoderering.
Det här är en positiv utveckling. Jag gör inte den bedömningen utifrån ett politiskt perspektiv. Jag, liksom de flesta svenskar, avskyr den trångsynthet och främlingsfientlighet som näthatet är ett uttryck för, men dessa åsikter ska få uttalas. Det är yttrandefrihet.
Det är tillmälena, hoten, anonymiteten och hatet som är problemet. När det upphör kan vi på allvar ta en diskussion om sakfrågorna.
