Vilket ansvar har företagen?
De globala telekomföretagen Siemens och Nokia har hjälpt Irans säkerhetstjänst att kartlägga internet och på så vis kontrollera den iranska oppositionen. Nyheten borde få oss att rasa mot de båda företagen.
Men det är ganska tyst. På något sätt har vi inte byggt in samma reflexer för att försvara yttrandefriheten när den hotas av privata företag, även om det sker i samarbete med en av världens just nu mest brutala regimer.
Nyheten bekräftades för en tid sedan av Ben Roome, en talesperson för det gemensamma företaget Nokia Siemens Network. Tekniken utvecklades förra året och var en del av en större affär mellan de båda företagen och det statliga telekomföretaget i Iran. Den ger myndigheterna möjlighet att inte bara blockera vissa hemsidor i Iran, utan även att granska och kartlägga innehållet på bloggar och liknande. Ett kraftfullt instrument för att spåra upp och kväsa oberoende journalister och dissidenter.
Det är inte första gången ett telekomföretag är inblandat i skumma affärer. För tre år sedan fick Teliasonera hård kritik för att man indirekt stödde regimen i Azerbadjan. Det av Teliasonera delägda företaget Azercell lät säkerhetstjänsten avlyssna samtal mellan oppositionella.
Det vanliga argumentet från företag som låter sig köpas på det här viset är att de bara följer reglerna i det land de verkar.
Men måste man verkligen det? Och till vilket pris i så fall? Är det inte i själva verket rimligt att avkräva företagen en tydligare distinktion mellan deras krav på marknadsexpansion och deras ansvar för grundläggande demokratiska värden?
Ett annat argument är att företaget genom sin närvaro i ett despotiskt land bidrar till ökad öppenhet. På lång sikt. Kanske är det så. Men jag är inte säker på att de journalister och politiska aktivister som nu sitter fängslade i Iran är av samma uppfattning.
