”Vinst kan aldrig vara målet”
På andra sidan det lilla bordet satt en kvinna från Skatteverket och menade att syftet med min enskilda firma är att gå med vinst. Vinst? Verkligen?
Jag hade frilansat ett par år och skulle nu äntligen lära mig det mest grundläggande om bokföring men just det här förstod jag inte och invände att syftet med min verksamhet är att göra journalistik.
Jo, svarade hon, men vinsten är din lön som du betalar hyra och mat med.
Men om jag sover och äter för att nästa morgon kunna fortsätta med min journalistik?
Tystnad. En sekund. Två sekunder.
Kanske log hon inombords åt min okunskap, kanske var hon redan trött på mitt ordvrängande; för mig var det en helt avgörande skillnad – vinsten kunde möjligtvis vara medlet, aldrig syftet eller målet. Det skulle kännas så outsägligt futtigt och banalt.
När jag lämnade skattekontoret hade min firma det formella syftet att göra vinst medan det egentliga syftet även fortsatt skulle vara journalistiken. Vi var båda förhållandevis nöjda.
Nu har det gått ett par år, men jag tänker ofta på vår kompromiss. Naturligtvis ska stora mediebolag betala för sig, det är ett formellt krav jag och alla andra frilansar kan ställa. Men när de inte betalar som de ska – och det händer ju titt som tätt – så är det främst ett bakslag för min firma och betyder egentligen inte något för mig som journalist eller människa; ett samtal med en redaktör kan verka vara en mellanmänsklig förhandling eftersom vi är två människor men är egentligen bara kommunikation mellan två kommersiella aktörer.
En kort passus rörande verkligheten: Ja, hyror måste betalas. Mat måste inhandlas. Min lösning är att älska en livsstil som inte är så dyr, andra har säkert andra lösningar såsom extraknäck som taxichaufför/kursledare/Airbnb-uthyrare eller kanske ett journalistiskt brödfödejobb som betalar sig rimligt bra varje månad. Det här är hur som helst inte en krönika i Driva Eget där bokslutet är i fokus utan handlar om just skillnaden mellan ekonomisk vinst och frilanstillvaron.
Så hur ska man då låta bli att bli bitter när alla ens anställda kompisar tjänar så mycket mer pengar och frilansrekommendationen i bästa fall känns som ett arvodestak men minst lika ofta som ett hån?
Försök att hitta andra värden med ditt frilansande. Försök se vad som egentligen betyder något. Har du turen att få göra exakt den journalistik du vill så är det förhållandevis enkelt. Är du än så länge mindre lyckosam så njut av långa lunchpromenader, hämta barnen tidigare på dagis för att istället jobba när de sover, välj själv vilka du vill jobba tillsammans med och var, jobba när det regnar och var ledig när det är sol, jobba mycket när du vill det och lite när du inte behöver jobba mer. (Är du en av de som frilansar i brist på anställning så är du långt ifrån ensam, hoppas du hittar ett bra jobb snart.)
Glöm för all del inte att förhandla dina arvoden – om inte annat så för dina kollegors skull – men glöm heller inte varför du blev journalist. Att du och Skatteverket har olika mål med din verksamhet behöver inte vara ett problem, snarare tvärtom.
Din vinst är en formalitet eller möjligtvis en praktikalitet. Ditt syfte bestämmer du själv. Försök att hitta en kompromiss.
