Yttrandefriheten hotas
Muhammedkarikatyrerna är, fortfarande, ett laddat ämne i Sverige. Litografier efter teckningarna är nu till salu
Jag funderar på att köpa den som föreställer profeten stående på ett moln och motar självmordsbombare med orden om att det är slut på oskulderna. Det är en av få teckningar, enligt min mening, som är bra. Däremot har teckningarna ett historiskt värde som uppenbarligen satt spår i den publicistiska världen.
Första gången sedan nästan ett sekel utmanade totalitära krafter vårt land och våra medborgare. Yttrandefriheten hotades och resten är, som det brukar sägas, historia. Karikatyrerna är en bit kulturhistoria med andra ord. Några frågor är dock fortfarande obesvarade. Hur kom det sig att så få publicister i Sverige förstod skillnaden mellan att uppskatta och tillåta en publicering? Det mest åberopade argument mot Jyllands-Postens beslut var att det var kränkande för muslimer. Nu i efterhand vet vi att de flesta troende muslimer inte visste eller brydde sig om karikatyrerna. Vilka var då dessa arga män (nästan uteslutande män) som var så upprörda över karikatyrerna?
Den danska journalisten dokumentärfilmaren Karsten Kjær följde händelserna i upploppens spår och dokumenterade materialet i filmen Bloody Cartoons.
I Iran har bilder på profeten Muhammed alltid funnits tillgängliga på
marknaderna. Bilden av ett enat, kränkt mobbliknande muslimsk värld
var en medialprodukt och tjänade politiska intressen. OIC
(Organisation of The Islamic Conference) framförde de 57
medlemsländerna indignation å hela den muslimska världens vägnar.
Samma OIC står bakom resolutionerna som antagits i FN:s råd för
mänskliga rättigheter om förbud mot kränkning av religioner i
allmänhet och Islam i synnerhet. Ett påpekande om situationen för det
fria ordet som Pakistan, Iran, Syrien, Jemen och de andra av OIC:s
medlemsländer är överflödigt.
Det har visat sig att det var en ytterst liten men politisk stark
grupp, som hävdade alla muslimers kränkthet efter publiceringen.
Fundamentalistiska krafter fick tolkningsföreträdet, samt mandat att
hota regeringar och den fria pressen i demokratier som Norge, Sverige
och Danmark.
De som kände sig kränka av teckningarna har all rätt att framföra sina
åsikter och krav. Kritiskt prövade av tankar är en grundläggande
förutsättning för yttrandefriheten, som även gäller för dem som vill
inskränka densamma. Men att förbjuda kritik åt ett håll är att
inskränka på en av de mest fundamentala friheterna. Yttrandefriheten.
OIC och ambassadörer från elva Islamiska länder förespråkade och
lobbade för lagar mot blasfemi under Muhammedkarikatyrskandalen. Något
som borde få publicister att dra öronen åt sig. När religiösa och
politiska krafter åberopas särskilda rättigheter ska man som demokrat
vara mycket kritisk. Frågan man måste ställa sig är också: Är allt
över nu?
Det kommer hända igen, och det händer igen. Politisk Islam flyttar
fram positionen. Med vetskapen om den senaste FN-resolutionen i syfte
att införa förbud mot blasfemi är det på sin plats att publicister i
länder där yttrandefrihet råder, är tydliga med var vi står när den
fria pressen är hotad. Därmed inte sagt att vi måste uppskatta eller
instämma med allt som publiceras. Vårt demokratiska system kan inom
ramen för yttrandefrihet ta en debatt om lämplighet och etik, utan hot
om våld och mord.
