Äntligen dags för MO

Nej, så naiva kan strategerna inte vara. Men agerandet kring Ingalill Mosander och Go’kväll har varit eländigt och väcker funderingar kring vad SVT egentligen vill.

Som arbetsgivare har man mal­träterat en medarbetare som efter 20 år via telefon, från en för henne nästan okänd person, får veta att hennes medverkan inte längre är önskad.

Och som medieföretag är agerandet mer än märkligt. Ska inte SVT längre recensera litteratur och i så fall varför?

Det är överhuvudtaget svårt att se vad SVT håller på med, förutom den väl kommunicerade ambitionen att allt ska gå online för att locka de yngre. Det satsas stora resurser för att nå en liten publik. Kostnaden får de program som sänds linjärt och når massor av folk ta.

Jag förstår att SVT för att vara relevant måste nå ut till grupper som man idag inte når. Men genom att agera abrupt och som det verkar utan tanke som man gjort här utstrålar man bara osäkerhet. SVT är ett stort populärt mediebolag som borde göra saker med självförtroende och stolthet.

Den känslan har man inte av SVT idag.

Ansvarig utgivare för Go’kväll, Bengt Strömbro, säger nu att litteraturkritiken kommer tillbaka i januari. Han påstår att det inte har med kritikstormen att göra. Tro det den som vill, men agerandet verkar ännu mer osäkert om en populär programpunkt tas bort ett halvår för att sedan komma tillbaka nästa.

                                                                   ***

Det verkar som om det nya medieetiska systemet snart är på plats. Till slut!

Genom detta självreglerande system kommer även SVTs och SRs texter på nätet att kunna granskas utifrån pub­licitetsskada. Och den som upplever sig ha blivit illa behandlad av en publicering kan nu anmäla det på ett enkelt och smidigt sätt, på samma plats oavsett om skadan har skett i SVT, Aftonbladet, TV4 eller Kristianstadsbladet.

Jag önskar att det hade gått fortare. Torbjörn von Krogh visade på möjligheterna redan för tio år sedan.

Men ännu mer önskar jag att den statliga Myndigheten för press, radio och tv ska få ännu mindre inflytande över vad som sänds i etermedierna.

Staten ska inte lägga sig i innehållet i public service. De kan få mäta sändningstimmar och liknande, men de ska inte bedöma innehållet. Myndigheten för press, radio och tv ligger alldeles för nära att påverka det redaktionella oberoendet i sina beslut.

Public service kommer i framtiden förhoppningsvis bara att granskas av den självreglerande Medieombudsmannen, MO, och Medieetiska nämnden, MEN.

 

STICK

FÖR SVAGA PROTESTER MOT KINA
Kina tar ett allt fastare grepp om Hongkong. Av den utlovade demokratiseringen verkar det bli intet.
Mot detta protesterar Hongkongborna. De vill ha rätt att yttra sig och tänka fritt. Vecka efter vecka går de med risk för eget liv ut och protesterar mot lagar som skulle innebära utlämning till Kina, mot polisens brutalitet. Kampen handlar och står om den relativa demokrati och yttrandefrihet som Hongkongborna fortfarande har och det totala förtryck av oliktänkande som råder i Fastlandskina.
Men resten av världen är pinsamt tyst när det gäller stödet för demonstranterna. De slåss ju även för vår yttrandefrihet. För varje gång yttrandefriheten tas bort någonstans, så minskar den för oss alla.
Kinas ökade grepp om Hongkong blev tydligt för oss i Sverige när den svenska förläggaren Gui Minhai, bosatt i Hongkong, kidnappades av Kina under en semester i Thailand. Hans böcker hade misshagat regimen i Kina. Det är nu fyra år sedan och han sitter där ännu.

 
FÖRHOPPNING OM ISAAK
Vår andra samvetsfånge Dawit Isaak har den 23 september suttit fängslad i 18 år. Det finns de som tror att freden mellan Eritrea och Etiopien ska leda till hans frisläppande. Det hoppas jag också. Men det räcker inte att hoppas. Vi måste fortsätta protestera mot Eritrea tills han släpps fri.
    Vi kommer aldrig att glömma.

 

REPLIK:

Hej Helena!

Det var olyckligt att det var så många faktafel i din ledare i Journalisten. Som du vet tenderar sådant att leva vidare som "sanning" och skadar vår redaktion. Därför vill vi förtydliga några saker: 

1. Go´kvälls uppdrag är inte att locka unga tittare. Vår målgrupp är 45-plussare.
2. Vi har inte lagt ner boktipsen. Vi har pausat den för att kunna utveckla den punkten. Det gör vi hela tiden. Vi har också pausat hund- och kattinslagen den här säsongen. Andra säsonger har vi pausat träning, arkitektur, trädgård, design, antikviteter etc. Vi sänder omkring 150 program per år och har en ständigt pågående programutveckling. Så i vår värld är boktipsens paus inte konstig. Däremot kanske vi måste bli tydligare med att berätta om det för tittarna.
3. Vi har inga spelrecensioner, men tack för tipset. Det kanske är något att utveckla?
4. SVT är inte arbetsgivare till Ingalill Mosander, eftersom hon varit frilansare hela tiden. Däremot har SVT varit hennes uppdragsgivare. Vi är så tacksamma för allt hon bidragit med under alla år, och vi tackade av henne med en insamling och presenter från oss på redaktionen.
   Beskedet om pausen fick hon per telefon, och ledningens avtackning av henne borde varit mer storstilad, med tanke på hennes långa tid hos oss.
   Vi kan bara beklaga om hon känner sig misshandlad av oss, eftersom det varit en fröjd att jobba med henne i alla år.
   Frilansare, vikarier och programanställda kommer och går hela tiden, och här kan hela SVT absolut bli mycket bättre på avslut och avtackningar. Det är tråkigt att många frilansare, vikarier etc bara har kontrakt en säsong i taget. Det är vi de första att medge.
5. Det var ingen okänd person som ringde henne. Det var vår producent som varit Ingalills redaktör i flera år. Det hade du kunnat kolla med ett telefonsamtal.
6. Ingalill har varit hos oss sedan 1998, alltså 21 år, inte 30 år.
7. Jo, SVT ska både recensera och tipsa om böcker. Vi har aldrig recenserat böcker, vi har tipsat om dem. Hur det blir när bokpunkten kommer vet vi inte än, men det visar sig i januari 2020.
8. Och du har självklart rätt till din tolkning om att boktipsen kommer tillbaka pga kritikstormen. För oss har det hela tiden varit självklart att den ska tillbaka.
9. Till sist: Vad hände med källkritiken? Vad hände med faktakollen?

Vänliga hälsningar,

Journalistförbundsmedlemmarna på Go´kväll

 

SVAR:

Hej, tack för ert svar.

Jag förstår att det är jobbigt att bli så hårt ansatta som ni blev angående bokpunkten och Ingalill Mosander. Er ambition kan ha varit god. Men hela frågan hamnar i en större debatt om hur SVT säger upp kontrakt med mångåriga medarbetare och uppdragstagare. Därtill kommer debatten kring försvagningen av kultur- och litteraturbevakningen. Idag står SVT i stort utan bokrecensioner, förutom de som Kulturnyheterna ibland lägger upp på sajten.

När det gäller faktafelen: det var helt fel av mig att skriva att Ingalill Mosander hade varit medarbetare i cirka 30 år, när det i verkligheten var cirka 20 år. Jag har ingen förklaring till det felet, och det är nu efter påpekanden från er och andra korrigerat i ledartexten.

Om SVT ska kallas arbetsgivare eller uppdragsgivare är kanske inte så intressant, det intressanta är att SVT ska ta arbetsgivaransvar även för uppdragstagare vid uppsägning, och det är vad jag har skrivit. Man säger inte upp en frilans som arbetat i 21 år utan att ta det ansvaret. Säger man upp en frilans som medverkat under lång tid ger man medarbetaren en uppsägningstid, enligt de kollektivavtal SVT är bundna till.

Hur Ingalill Mosander upplevde det när hon blev uppsagd  har jag bara hennes ord på från intervjuer. Om hon upplever att det var en för henne nästan okänd person som hörde av sig, så är det hennes upplevelse och jag ser inga skäl att ifrågasätta det.

Den paus av boktipsen som ni beskriver, är en de facto nedläggning av det som finns nu. Vad som kommer sedan vet vi inte. Och om de ska kallas boktips eller recensioner är inte kanske inte heller en stor fråga. Jag kan bara konstatera att SVT själva kallat det för recensioner i sin rapportering (https://www.svt.se/kultur/kritiken-mot-gokvall), samtidigt som Go’kvälls ansvariga utgivare Bengt Strömbro kallar det för recensioner i Aftonbladet: (https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/b5W5ag/svt-sparkar-tittarfavoriten).

Vänligen

Helena Giertta

Replik 2:

Go’ kvälls beslut att pausa lästipsen under hösten väckte raseri. Vi lärde oss hur svårt det är att bemöta unisont uppretade kulturkrönikörer. Hur den fria roll för åsiktsbildning de har, och skall ha, närmast friskriver från journalistiska principer som faktakoll och möjlighet för anklagad att bemöta kritik innan publicering. Visst vi replikerade. Men då var det för sent, narrativet redan cementerat och försök att bemöta hånades som efterhandskonstruktioner. Trist att även Journalistens ansvariga utgivare sällat sig i den enstämmiga kören.

Jag förstår att Journalistens tillika ledarskribent inte har skyldighet att vara mer faktagranskande än någon annan krönikör, även om jag och kollegorna på Go’ kväll hade önskat det.

Helena påstår; ”Som arbetsgivare har man malträterat (betyder misshandlat) en medarbetare som efter 30 år via telefon, från en för henne nästan okänd person, fått veta att hennes medverkan inte längre är önskad”

Nu är det 21 år och inte 30 år det handlar om. Ingen stor sak. Uppgiften har också korrigerats. Bra!

Allvarligare är anklagelsen om en ”nästan okänd person”. Förresten vad betyder det? Är det som att vara lite gravid? Det är en anklagelse som Helena kunnat faktagranska.

Det är inte Helena som påstår det först, men hon gör det till sin sanning. Det är bokprofilen som inledningsvis menar det i Aftonbladet. AB kollar inte fakta, eller låter oss bemöta innan publicering. Uppgiften sprids likt gräsbrand i diverse spalter. Felaktigheten bidrar starkt till den oresonliga vreden mot Go’ kväll.

Ledarens ”nästan okända personen” är Lisa Ådén, Go’ kvälls mångåriga redaktör och producent. De är objektivt mer än kända för varandra och har samarbetat nära. Vi vet inte varför bokprofilen sa så. Vi vill inte spekulera.

Helena svarar nu SJFs medlemmar, som påpekat felet, att det är bokprofilens upplevelse. Må så vara. Men är det en giltig förklaringsmodell för dig att slippa korrigera något som är bevisat fel i sak och skadar?

Vi kan som tidigare konstaterat inte begära att ledarskribenten granskar sina egna påståenden. Hon får dessutom självklart fabulera.

Ledarens inledning är ren fiktion.

”Inte tror väl Go’ kväll att man lockar unga tittare till Go’ kväll om man lägger ner litteraturkritiken och ersätter med spelrecensioner?

Unga tittare? Spel? Vi tipsade visserligen om brädspel för hela familjen runt jul för några år sen men spelrecensioner har vi aldrig haft en tanke på. Var får du allt ifrån?

Det fanns fler fantasyförfattare. I en artikel som Journalisten ser är relevant för debatten ondgör sig Aftonbladets Jan-Olov Andersson. Han tror att Jan Helin kan ha inspirerat. Motiverat med hur Andersson upplevde bladets tidigare chefredaktör, numera direktör på SVT. Helin påstås blickat allt för långt in i framtiden utan tro på papperstidningens överlevnad. Fakta. Jan Helin har aldrig haft något med Go’ kväll att göra. Överhuvudtaget. Inte hans ansvarsområde. En verklighetskontroll hade dock knäckt hela krönikan, vars syfte främst handlar om att ge Helin tillbaka för gammal ost. Friskt vågat hälften vunnet.

Jan-Olov tangerar, liksom Helena, med flera, att vi skulle utveckla för att nå yngre online. Det är ingen hemlighet att SVT har en ambition att öka publiken online och gärna nå fler unga. 

Det är däremot inte Go’ kvälls uppdrag. Go’ kväll är klassisk tablå-tv. För böveln man hör ju på titeln när man förväntas titta. Ingen utveckling i världen kan ändra det faktum att ungdomar inte bänkar sig framför linjär tv tidig kväll då vi sänder. Insikten är äldre än Hedenhös. Därför sneglar vi inte yngre än vår eviga målgrupp, 45 år och äldre. Aldrig påstått annat. Vi är trygga i vårt uppdrag men även Go’ kväll behöver ibland förnya för att inte stagnera.

Tyvärr har engagemanget, publikt, sviktat för lästipsen. Det har bekymrat oss. Utgångspunkten har hela tiden handlat om att utveckla formen så att fler bland vår fullvuxna publik finner lästipsen angelägna.

Ledaren anar ugglor. ”Tro det den som vill, men agerandet verkar ännu mer osäkert om en populär programpunkt tas bort ett halvår för att sen komma tillbaka nästa”.

Redan i min replik till Daniel Sjölin som Journalisten citerar säger jag att pausen gäller hösten. Kunde självklart varit tydligare men tycker samtidigt att det rimligaste antagandet vore att uppehållet skulle vara över sen. Vi har förbannat oss i efterhand för att vi inte berättade om uppehållet vid säsongsstarten. Det simpla svaret är att vi inte brukar informera i programmet när vi låter programpunkter tillfälligt pausa. Det finns skäl att ompröva det nu. SVT Umeå där jag ansvarar för programmen behöver uppenbart bli tydligare framöver. Men vi behöver också någon som vill lyssna. Så att vi kan undvika rena missförstånd. Det saknade vi i den perfekta boktipsstormen.

Bengt Strömbro

 

Svar:

Det mesta har jag redan svarat på i repliken från journalistklubben.

Men ändå: ja, det räcker faktiskt att Ingalill Mosander upplevde att den person som kontaktade henne som okänd, för att jag ska ta det som intäkt för min uppfattning: sättet som ni har behandlat henne på är inte värdigt. Efter 21 år (förlåt igen för att jag först, helt obegripligt skrev 30) bör man bli avtackad ordentligt, inte bara få ett telefonsamtal av någon.

För övrigt är en paus av något som ska förändras de facto en nedläggning.

Bengt Strömbro virrar sedan in sig i ett resonemang om Helin och Jan O Andersson och jag vet inte vad. Detta har ju ingenting med min ledare att göra. Min kritik är enkel: Behandla mångåriga medarbetare med respekt; ta inte bort bokrecensionerna från Go’kväll.

Bengt Strömbro har dock helt rätt i en sak: Go’kväll behöver bli tydligare. Särskilt när man tar bort populära recensenter utan förklaring och lägger ner bokrecensioner utan att berätta vad som ska komma i stället.

Helena Giertta