Använd grundlagarna

”Man får hoppas att den tid är förbi då det ansågs nödvändigt att försvara tryckfriheten som en av garantierna mot korrumperade eller despotiska regimer. Vi kan väl utgå från att det numer inte behövs någon argumentering mot att den lagstiftande eller en utövande makt, vars intresse inte sammanfaller med folkets, föreskriver det dess uppfattningar och bestämmer vilka läror eller tankegångar det får lyssna till.”
Dessutom sa han: ”Om alla människor utom en enda hyste en åsikt och blott denna enda vore av motsatt mening, skulle mänskligheten lika lite ha rätt att tysta ner denna enda, som hon, om hon hade makt därtill, skulle ha rätt att tysta ned hela mänskligheten.”
Tyvärr har JS Mills förhoppningar inte infriats. Ett aktuellt exempel är Azerbajdzjan, där schlager-EM gick i helgen, eller Ukraina, där EM i fotboll går i juni.

Här och var i världen är yttrandefriheten ganska väl skyddad. Demokratiska länder har insett att ju fler åsikter som bryts med varandra, desto bättre blir debatten. Sverige har ett bra grundlagsskydd för yttrandefrihet. Sverige beskrivs ofta som ett konsensusland, där vi alla strävar efter att hålla med varandra. Vi är rädda för konflikter och avstår därför från att uttrycka vår egen mening.
Det kanske är sant. I det lilla, privata sammanhanget. I offentligheten märks inte så mycket av det.
Självklart kan jag förstå att de som går mot strömmen kan ha det tufft. Men bara för att en majoritet är ense om en uppfattning, betyder ju inte det att andra uppfattningar inte får sägas.
Den endes uppfattning kan få gehör och vinna genklang hos en majoritet, eller en minoritet eller också får den stå ensam och ropa. Det viktiga är att åsikten får föras fram utan risk för repressalier från staten.
Det finns grupper i Sverige som anser sig själva vara tystade. Men bara det att denna uppfattning uttrycks i offentligheten bevisar att yttrandefriheten fungerar ganska väl.

Det besvärliga i Sverige infaller när yttrandefrihetsfrågor inte bedöms enligt grundlagarna, tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Som i fallet med Expressens avslöjande av vapentillgången i Malmö. Det handlade om en publicering som var pinsam för polisen, men blev en brottmålsrättegång om vapeninnehav.
Eller som när mangateckningarna som Simon Lundström hade i sin dator behandlas som ett brottmål.
När till och med polisen som utreder barnpornografibrott anser att rättegången mot mangaexperten snarare försämrar än underlättar utredningen av verkliga barnporrbrott, förstår man att något gick fel när lagen stiftades.
Högsta domstolen har just nu möjlighet att ställa saken till rätta, hoppas de tar den chansen.
 

Annons

X X X

Föraktar vi varandra inom kåren? Frågan kom upp efter en tweet om Johan T Lindwall. Någon kallade hans journalistik för pinsam, det retweetades och det väckte debatt.
För mig är pinsam journalistik dålig journalistik, illa påläst eller illa utförd. Det hänger inte ihop med vilket område man bevakar.
Om vi ägnar oss åt att förakta varandra, så kommer föraktet från andra självklart också att växa. Journalistföraktet är påtagligt, och vi kan bara möta det genom att göra vårt jobb ännu bättre, oavsett bevakningsområde, eller arbetsuppgifter.

När Yrkesetiska nämnden, YEN, för en tynande tillvaro, är det kanske dags för oss själva att upplysa våra läsare/tittare/lyssnare om att den finns. Vårt yrke är viktigt, ska vara viktigt och behandlas som viktigt. Det betyder inte att vi kan göra vad som helst – tvärtom, det betyder att vi måste ta ansvar för det vi gör och tänka på hur vi gör det.
Jag får ibland höra berättelser om hur journalister betett sig illa mot enstaka personer. Varje gång säger jag: Anmäl till YEN. Det är få som hörsammar uppmaningen, men jag tror att bara det faktum att det går, att vi har en Yrkesetisk nämnd som tittar på vårt arbetssätt, kan vara en hjälp i att minska föraktet mot vår kår.
Om den aldrig används, kommer argumentet för att den finns att tunnas ut. Det borde vara lika självklart att anmäla till YEN som till PON. Det skulle vi alla tjäna på.