Att publicera är vår uppgift

Det är ställt utom allt tvivel att Lars Vilks vill provocera med sin teckning. Och sedan när skulle det vara otillåtet för en konstnär att provocera?

Vi har en yttrandefrihet i Sverige som vi måste ta vara på. Det gör vi inte genom självcensur.

Varje gång vi står inför ett beslut att publicera en kontroversiell bild så måste vi bära det med oss.

Annons

Om vi börjar ta hänsyn till hur människor kan tänkas reagera över en bild, så skadar vi vår yttrandefrihet.

Vi skyddar inte muslimer i Sverige genom att inte publicera Vilks rondellhund, tvärtom, vi spär på den misstänksamhet som finns.

Vi hjälper inte den enskilda muslimen genom att tycka synd om och ta särskilda hänsyn till muslimer. Det är helt fel väg att gå.

Muslimer i Sverige vet att de bor i ett land med yttrandefrihet och demokrati. Det är förmodligen därför många av dem valt att bo här. De är också beredda på att yttrandefrihet kan vara svårt.

Om jag som publicist bara publicerar sådant som jag personligen tycker om, så skulle vi få en tunn tidning. Yttrandefriheten innebär att en debatt ska vara hög och tillåtande.

Allt detta är självklart.

En del debattörer verkar tro att det bara är teckningar av profeten Muhammed som upprör religiösa. Vi har tidigare haft flera debatter, konstverk och publiceringar som upprört starkt troende personer, både för kristna (bland andra Ecce Homo) och judar (till exempel konstverket Snövit och sanningens vansinne). De debatterna har inte hindrat en enda publicist, utom möjligen religiösa tidskrifter och religiösa TV-kanaler.

Att ha rätten att publicera betyder förstås inte att man måste publicera. Det är upp till varje enskild publicist.

Ändå kan man bli förvånad över att en del hänvisar till att teckningen inte har ett nyhetsvärde. En konstnär hotas till livet, på ett mycket konkret sätt. Är det inte av nyhetsvärde att visa varför han hotas?

Det finns inskränkningar i yttrandefriheten, det gäller till exempel brott mot rikets säkerhet, barnpornografi och hets mot folkgrupp. I andra länder, och i Sverige för många år sedan, finns det också en inskränkning för blasfemi/hädelse.

När vi censurerar oss själva beter vi oss som om vi också har regler kring blasfemi/hädelse. Vi ger oss ut på ett sluttande plan, som kan sluta med att lagstiftarna tar steget fullt ut och beslutar om nya inskränkningar i vår frihet att uttrycka oss. Det skulle ingen tjäna på.

Att avstå publicering på nätet kan dock ha sina egna skäl. I en papperstidning kan den som är ansvarig styra sammanhanget för publiceringen. På nätet blir bilden åtkomlig på ett annat sätt och kan spridas under omständigheter som inte var avsedda.

Därför kommer Journalisten att publicera Vilks och teckningen i sin kommande papperstidning.