Dags att Sverige tar ansvar
I sin blogg berättar journalisten Anwar Hossain hur makten i Bangladesh gör för att bli av med oönskade personer. Man anklagar dem för ett grovt brott. Sedan dödas de under en föregiven flykt. De kallas utomrättsliga mord.
Det är också vad hans blogg heter: extrajudicialkilling.info. Efter att ha varit i Sverige några år, blev han själv utsatt. Han anklagades först för ett mord, och när det visade sig för uppenbart att han inte kunde ha begått det, så anklagades han för ett annat mord.
Journalisten, bloggaren och studenten Anwar Hossain riskerar livet om han skickas tillbaka till Bangladesh, men i Sverige vill Migrationsverket ändå utvisa honom. Skälet är att det förekommer så många falska dokument från Bangladesh att man inte kan lita på dem. Att Reportrar utan gränser, Journalistförbundet, Svenska PEN, TU, EFJ och Publicistklubben visat på de risker han löper anses väga lätt, ja det är utan egentligt bevisvärde, enligt Migrationsverket.
Men hur ska man då kunna bevisa någonting? Om verket väljer att inte tro på de dokument som visas upp, om det misstror skildringarna över vad som händer med obekväma journalister i Bangladesh och om det, utan skäl, väljer att inte tro på Anwar Hossain själv, ja, då har han ju ingen chans.
Journalister lever farligt i många delar av världen. I snart tio år har Dawit Isaak suttit fängslad utan rättegång i Eritrea. Vad den svenska regeringen gör för honom blir alltmer oklart. Den brittiska regeringen har lyckats få ut fyra fängslade journalister från eritreanskt fängelse, medan inget händer med Isaak.
Eritrea ligger längst ner i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.
Bangladesh ligger på plats 126 av 178 i världen. I början av juni skadades nio journalister i två attacker i Bangladesh. Reportrar utan gränser kommenterade: "Awamiförbundet (det styrande partiet, reds anmärkning) är direkt ansvarig för att dess supportrar attackerar pressfriheten och hela den demokratiska processen."
Regeringarna i västvärlden protesterar, men hur tar Sverige ansvar för de journalister som lyckats lämna sina länder och ta sig hit?
I fallet med Anwar Hossain krävs konkret handling.
Anwar Hossain frågade mig vid ett tillfälle vad det säger om Sverige, om han skickas tillbaka till Bangladesh. Hur ser det ut med vår egen pressfrihet om vi inte kan stå upp för hans rättigheter?
Jag blev svaret skyldig. För jag kan inte se hur vi kan stå upp och kritisera andra länders behandling av journalister, om vi inte tar hand om de som hotas i Sverige. För det är ju så det är för Anwar. Han trodde att han kunde få en tillflykt här, i stället ligger han sömnlös och kan knappt äta av oro för vad som ska hända.
Migrationsdomstolen sa nej, nu måste Migrationsöverdomstolen ta sitt ansvar, inte bara för Anwar Hossains liv, utan också för att alla de journalister som kommer till Sverige ska kunna känna sig trygga.
LEDARSTICK
!
Journalistiken och framtiden
Enligt Robert G. Picard, amerikansk medieforskare och medieekonom, måste journalisterna själva arbeta för att få igång ett ändrat arbetssätt på nyhetsredaktionerna och därmed skapa förutsättningar för finansiering av journalistiken.
I Vem betalar journalistiken, (Simo), betonar han betydelsen av att nyhetsorganisationerna frågar sig vilken funktion de har. Picard menar att kvalitet inom journalistiken handlar och kommer att handla mer om analys och förklaringar än att rapportera händelser. Enligt honom bör journalisterna, inte bara cheferna, ta ett större ansvar för att skapa det värde som läsarna/tittarna/lyssnarna är beredda att betala för. Journalisternas arbetssituation och status är enligt honom central. "Ökade resurser minskar […] dagens oacceptabelt höga stressnivå" skriver han bland annat. Picards analys borde läsas av varje medieägare och journalist som är intresserad av framtiden.
