De har haft fel förr

Inte bara på några år, utan fel. Åtminstone om man ska tro Ingela Wadbring och Gunnar Nygren som precis gett ut antologin På väg mot medievärlden 2030 – Journalistikens villkor och utmaningar.

I den konstateras att papperstidningen kommer att fortsätta finnas kvar, men bli alltmer för en elit.

För övrigt ser det ganska mörkt ut för medierna 2030. Public service kommer fortsätta att pressas och kommer kanske inte att förbli lika stark som det är idag. De regionala tidningshusen kommer att få svårt att klara sig.

Annons

I tidningsvärlden verkar bara de kvalitativa rikstidningarna DN och SvD gå bra med sina nya digitala prenumeranter, och de riktigt lokala fådagarstidningarna kommer också klara sig.

Kvällstidningarna på nätet kan bli de enda som behåller en samhällskittande funktion. Om de fortsätter vara gratis. Annars är det bara de högerextrema eller andra starka opinonsyttringar som kommer att nå ut brett till alla samhällsklasser.

Låter det dystert? Absolut.

Den enda trösten, säger Gunnar Nygren i vår intervju med dem, är att de har haft fel förut.

Och det är faktiskt ingen dålig tröst.

Det svåraste med att försöka se in i framtiden är att man inte kan förutspå det helt nya som kommer. Det enda man kan se är vad som har hänt och dra ut de linjerna och analysera dem för att se vad som kan komma att hända. Före 2005 kunde ingen i antologierna spå framväxten av de sociala medierna, till exempel.

Om man som jag tror att människor både vill lära sig nytt och fungera i ett samhälle så behövs journalistik som ger en kunskap och insikter.

Vissa saker kommer vi säkert att få leva med även om tio år, som osäkra affärsmodeller, klyftor i befolkningen, desinformation och propaganda. Vetskapen om problemen och hur de kan utvecklas gör dem också lättare att försöka mota.

Men vad kommer den generation som växer upp idag att kräva, när man tröttnat på det fluffiga, falska, hatfulla eller insmickrande, trevliga innehållet i de sociala medierna? När man åter söker lite intellektuellt tuggmotstånd?

De unga jag möter i mitt liv efterfrågar det redan. De köper inte lättvindigt någonting och deras källkontroll är utmärkt. De kommer att kräva korrekta beskrivningar av verkligheten.

På en fest jag var på nyligen beklagade en annan gäst de besvär som många journalister har med näthat, drev, falska nyheter etcetera: ”Du vet, vi andra kan ju bara stänga av och titta på en film eller nåt. Men ni måste ju hålla på och ta reda på hur det är. Vilket ju är bra för oss, men jobbigt för er.”

Så; ja, det sammanfattar väl i kort ganska bra vad det går ut på. Vi måste göra vårt jobb, oavsett vad vi tror om framtiden och de dystra prognoser som finns. För det finns ingen annan som kommer att göra det annars. Och behovet kommer att vara lika stort om tio år som det är idag.

                                                                  ***

Andelen hotade journalister fortsätter vara horribelt högt. 30 procent av alla journalister (räknat som medlemmar i Journalistförbundet) hotas, enligt en undersökning av JMG.

Bara fyra procent av dem som hotats polisanmäler hotet. Anmälningsgraden har minskat rejält de senaste åren, till förmån för att man hör av sig till företagets säkerhetsavdelning. Självklart är det bra att det finns säkerhetsavdelningar idag. Men det är synd om man som utsatt tycker att det räcker. 

STICK

VEM EFTER MATTSSON?
I den senaste Journalistenpodden Bjurwald med Giertta spekulerar vi i vem som kan efterträda Thomas Mattsson som chefredaktör för Expressen. Spekulationerna fortsätter förstås i branschen, men jag håller en liten slant på Expressens kulturredaktör Karin Olsson, som varit ställföreträdande i många år. Om hon inte redan tackat nej, förstås.

ETT STEG NÄRMARE
Utredningen En moderniserad radio- och tv-lag ger möjlighet att föra över granskningar från statliga Granskningsnämnden till ett utvidgat gemensamt medieetiskt system.
Det viktiga steget kan kanske till slut leda till att MO/MEN blir verklighet. Ett gemensamt medieetiskt system har diskuterats och efterfrågats i många år. Hoppas att det går fortare nu, när staten sagt sitt.