Den sjuka stressen
Mig drabbade det när jag plötsligt fick ett negativt besked av min arbetsgivare. Trots att jag under ett halvår uppehållit två tjänster, ansåg han att jag ”inte hade visat framfötterna” och fick inte tjänsten jag ville ha. När jag kom hem den dagen la jag mig i soffan och grät.
Sedan grät jag oupphörligt i tre veckor. Bara när barnen kom hem från skolan kunde jag vara relativt lugn. Men så fort de somnade låg jag på soffan och grät igen.
Det var en total urladdning. Läkaren kallade det reaktiv depression. Vilket antyder att det fanns en konkret orsak till mitt gråtande. Och kanske var det därför jag ändå hade tur mitt i allt. Efter fyra veckor kunde jag börja fungera någotsånär igen och började jobba deltid och sedan heltid. Skör var jag länge.
Många berättelser om hur stressen gör en sjuk liknar min. Ofta har processen varit längre och tagit längre tid att läka.
Det är arbetsgivarens ansvar att se till att det finns tillräckligt med resurser för att den anställde ska kunna utföra uppgiften.
Så enkelt är det egentligen.
Men i den medievärld vi lever i är det inte alls enkelt. Mer måste göras med allt mindre resurser. Flerkanalspubliceringarna lägger en tung press på de flesta. Det räcker inte med att kunna en sak, du måste kunna många. Samtidigt ska du vara tillgänglig nästan jämt, sprida material och vara uppdaterad.
Det blev tydligt på BBL/AT. De gick ner från fem- till tredagarsutgivning, blev av med två tredjedelar av arbetsstyrkan och fick ofantligt mycket mer att göra. För även om papperstidningen kom ut mer sällan, gick man till en nyhetsbevakning och e-tidning sju dagar i veckan.
Skyddsombudet kände att något var fel, men kunde inte sätta ord på det. Till slut gjorde han en 6 6a-anmälan till Arbetsmiljöverket, och de kunde sätta ord på vad problemet var – redaktionen hade för lite resurser och arbetet var därmed riskfyllt.
Arbetsgivaren anpassade sig och saker och ting blev så småningom bättre. Men mycket av det som skapade stressen finns kvar. Som det huvudlösa systemet att mäta reportrars resultat genom hur många klick, interaktioner och konverteringar varje enskild artikel renderar. Det låter huvudstupa, men är legio i landsortspressen i dag.
Den största betydelsen av en artikel – den att ett samhälle får insatta medborgare, att kommuner granskas, att demokratin lever, finns det inget mått på. Och renderar sällan uppmuntrande ord.
Arbetsgivare och skyddsombudet på BBL/AT har idag ett gott samtalsklimat. Kanske de också kan få bort detta otyg.
***
Att dra i nödbromsen i tid är nyckeln för att undvika skadlig stress på arbetsplatsen. Det är dessutom lönsamt för arbetsgivaren. Forskningen är entydig – medelsvår och svår stress leder till stora produktionsbortfall. Och det redan långt innan den enskilde blivit sjukskriven.
Arbetsmiljön står i fokus på många sätt i år. Jag hoppas att arbetsgivarna också förstår betydelsen av att ta hand om sin personal, och se till att det finns tillräckligt med resurser för att utföra sina arbetsuppgifter.
STICK
Expressen bäst
Internationella pressfrihetsdagen uppmärksammades på många sätt i år, mer än någonsin. Det var fantastiskt att följa. Bäst var Expressen, som inte bara hade blanka utrymmen i tidningen för att visa vad ofri press är, utan också direktsände hela dagen, deltog i debatter och manifestationer och dessutom delade ut tidningen gratis på flera ställen.
PON & GRN på sajten
Du har väl inte missat att vi publicerar alla fällningar i Pressens Opinonsnämnd och i Granskningsnämnden på Journalisten.se? Under vinjetterna PON-beslut och GRN-beslut i navigationsbalken i toppen och i spalten till höger på sajten hittar du dem.
