Flatheten förskräcker

Han är den turkiske journalisten som bland annat avslöjade Erdoğans relationer med jihadister i Syrien 2011 och har trakasserats av den turkiska regimen sedan dess. Sedan sex år har han asyl i Sverige. Men Erdoğan har under en presskonferens med Sveriges statsminister Ulf Kristersson utmålat honom som terrorist. Erdoğan kräver att han och 32 andra för honom besvärliga personer ska utlämnas till Turkiet, för att han ska godkänna Sveriges Natomedlemskap. 

Alla dessa personer har fått stanna i Sverige för att undkomma förföljelse. Bülent Kenes blev fängslad för att han arbetat som journalist och hans tidning togs i beslag, och gjordes regimvänlig, som despoten Recep Tayyip Erdoğan tagit för vana att göra. 

Eftersom Turkiet krävt hans utelämnande har Interpol lagt ett sådant krav på Sverige. HD ska avgöra Bülent Kenes framtid innan jul. Själv skrev Bülent Kenes i en debattartikel: ”Jag är terrorstämplad för att jag kritiserar Erdoğan för korruption, kränkningar av mänskliga rättigheter och stöd till jihadistiska terrorrörelser i grannländer.”

Annons

I somras kändes det bara helt absurt att frågan ens kunde ställas, men tystnaden från regeringen gör att frågan ändå måste lyftas: Tänker regeringen verkligen svika alla ideal som Sverige har? Funderar den ens på att låta Bülent Kenes utvisas?

Jag tror fortfarande inte det, och jag tror att våra myndigheter och domstolar läser lagen och agerar efter den. Men flatheten från politiken förskräcker. I skrivande stund har svenska ambassadören i Turkiet kallats upp för att Erdoğans regim vill veta vilka som demonstrerade utanför den turkiska ambassaden. Det blir bara sjukare. 

Nej, gör som Bülent Kenes själv föreslår: Var lite tuffare i förhandlingarna, så kommer övriga Natoländer se till att Sverige får sitt medlemskap. Om inte – nog är vår demokrati värd mer än så?

* * *

Lagen om utlandsspioneri gick igenom med stor majoritet i Riksdagen och är därmed godkänd. Den gick igenom en första omröstning i våras, och så hade vi ett val däremellan. Efter omröstningen har flera uttryckt självförebråelser för att det aldrig blev någon debatt i valrörelsen. Det är bra med självkritik. Tyvärr tror jag inte att en debatt hade hjälpt, när alla partier utom MP och V var för grundlagsändringen. Nu får vi bli ännu mer försiktiga med våra källor, och göra som yttrandefrihetsexperten Nils Funcke sa i en artikel på journalisten.se och börja träffa våra källor i garage, som på Watergate­skandalens tid. 

STICK

Terrorlistan gör mig stolt

Mördaren i Almedalen hade i sin dator också en lista med namn på landsförrädare. Jag var en av dem. Det var en märklig känsla att få veta det via en kollega som läst fupen och visst blev det omedelbart lite oroligt i magen. Men så läste jag hela listan och alla de enastående kollegor som stod på den, och kände mig plötsligt stolt. Om det är att vara landsförrädare att stå upp för demokrati och yttrandefrihet, mot nazism om högerextremism – ja, men då är jag väl det. Fast … sanningen är förstås att det är precis tvärtom. Det är de på listan som står upp för Sverige och svenska ideal. 

En pinsam VM-affär

Det blev som vi trodde – fotbolls-VM i Qatar blev omedelbart en uppvisning i åsiktsförtryck. Journalister har uppmanats att ta av sig regnbågströjor och armbindlar. Flera har gripits under sitt jobb med att rapportera.  Det enda positiva med denna turnering är att många fotbollsengagerade delar frustrationen. Få säger den klassiska invändningen ”men det är ju bara fotboll” och kanske kan det till slut starta början till en förändring av fotbollsvärlden.