Fler måste inkluderas
Morgontidningen har för de flesta varit en del av en rutin. Den har rapporterat om det som avviker. Tidningen bekräftar därmed att allt annat är som vanligt. Kvällstidningarna har gjort ungefär samma sak, men med större bokstäver.
Samtidigt har de 80 procent av befolkningen som läst en tidning fått sin samtidsskildring och sitt sammanhang, information och underlag för att utföra sin plikt som medborgare.
De nya siffrorna från SOM-institutet visar att detta inte längre gäller. Efter flera år av långsam nedgång i tidningsläsandet skedde förra året ett dramatiskt tapp.
Endast 59 procent, ja, kanske så få som 50 procent enligt analyser av siffrorna, tog under 2012 dagligen del av morgontidningarnas eller kvällstidningarnas innehåll på papper, mot alltså över 80 procent för fem år sedan.
Tidningsläsning på nätet eller i mobilen väger inte på långa vägar upp tappet och inte heller TV och radio ersätter det. TV och radio tappar tittare och lyssnare, nättidningar ökar något, enligt SOM-undersökningen.
Andelen som aldrig läser några papperstidningar är uppe i 30-40 procent. Och en växande grupp människor tar inte till sig några nyheter alls, oavsett plattform eller kanal. Det är ett demokratiskt problem som vi måste försöka förstå.
Det handlar inte om plattform eller affärsmodeller. Det handlar om varför nyheter, oberoende analyser och kommentarer, bilder av samhället, inte är relevant för den här gruppen. Vad är det vi, samhället, har misslyckats med?
Rutinen kring morgontidningen, där den stod som garanten för att det mesta var sig likt, kan säkert ersättas med en koll på Facebook, eller annat socialt forum. Där finns människorna man bryr sig om och där kan man snabbt förvissa sig om att alla är kvar, livet går vidare.
Men vad händer med det andra, med samhället, det vi ska bygga tillsammans – om en stor minoritet inte vet vad som händer, eller ens är intresserad av det?
De som inte tar del av nyheter från journalistiska produkter, blir lättare offer för osanna eller okontrollerade rykten som sprids på nätet. Det såg vi inte minst under Instagramupploppet i Göteborg. Och vi såg det i förra veckan när rykten om att kvällstidningarna betalade för bränder startade med en bloggpost som enligt uppgift fick 400 000 läsare. Hur många läste dementierna av påståendet, eller artiklarna som skrevs om det?
Att motverka ryktesspridning, att berätta om verkligheten, att söka det relevanta och sanna är vår uppgift som journalister. Om färre tar del av vårt arbete, kan det leda till en farlig utveckling som i längden kan hota demokratin.
Det pratas om mediebilden. Hur den präglar ett område (läs förorten) när medierna skriver för mycket, för lite eller fel saker. Det finns alldeles säkert anledning för alla redaktioner att fundera på hur vi beskriver vår omvärld. Men ännu viktigare är att vi fortsätter att berätta om verkligheten och utveckla berättandet så att fler känner sig inkluderade.
Minst läser man tidningen i de stora städernas förorter. Där lokalbevakningen nästan är obefintlig. Kanske kan man se det som händer i Husby och andra förorter som en påminnelse om journalistikens uppgift och roll i samhället.
LEDARSTICK
PRESSTÖD TILL REDAKTIONER
När Journalistförbundet skulle lämna remiss på förslaget om ett nytt presstöd, valde man att göra ett helt eget förslag i stället.
Det bygger på att presstödet ges efter redaktionell kraft. Ju fler journalister, desto större presstöd. Men stödet får inte gå till aktieutdelning.
Det är ett annorlunda grepp, men jag hoppas att regeringen tar det på allvar. En livskraftig mediebransch behövs för ett levande demokratiskt samhälle.
