Fritt fram i mediekyrkan
Strax innan han dog kallade Vilgot Sjöman mig för störtnaiv. Mannen bakom nyfiken-filmerna drog sig till minnes en kväll när han och jag gnabbades i en panel. Debatten handlade om ett av hans favoritämnen – tabun. Sjöman ansåg att vissa saker inte får sägas i offentligheten, speciellt inte i Sveriges Radio.
Strax innan han dog kallade Vilgot Sjöman mig för störtnaiv.
Mannen bakom nyfiken-filmerna drog sig till minnes en kväll när han och jag gnabbades i en panel. Debatten handlade om ett av hans favoritämnen – tabun. Sjöman ansåg att vissa saker inte får sägas i offentligheten, speciellt inte i Sveriges Radio. Fel, fel, fel sa jag, man får visst svära i radiokyrkan. Vilgot Sjöman suckade men jag var envis:
– Kom igen, vad är det man inte får säga? Upp till bevis, Vilgot!
Men han avslöjade inte vad som är förbjudet. Han tyckte bara att jag var störtnaiv.
Jag har inte ändrat mig.
Jag anser fortfarande att det mesta kan sägas i svenska medier. Det handlar inte om åsikterna. Det handlar om hur man säger det man tycker. Som i Björn Elmbrants fall. Han skulle ha tjänat på att inte kalla SR-chefer för khmerer i sin debattartikel i Aftonbladet. Det ger gratispoäng till fel personer, och debatten handlar för mycket om mördarregimer och för lite om radions stålbad.
Samma sak med Bertil Torekulls debattinlägg i DN om Bildts bloggande. Hade Torekull skippat liknelsen med Hugo Chavez hade hans inlägg blivit tyngre. Nu fick utrikesministern gratispoäng och Bildts blogg succéartad reklam.
Jag tänker på herrar Elmbrant och Torekull när jag läser ett aktuellt beslut (den 7 mars) från Granskningsnämnden för radio och TV. Med minsta möjliga marginal fällde GRN ett inslag i P1 Kulturnytt (tre ledamöter ville fria, fyra ville fälla).
Fällningen är principiellt intressant. Jag misstänker att nämnden hängde upp sig på ett ord: högerspöke.
Så här kommenterade Mårten Arndtzén (den 12 oktober) att regeringen stoppar fri entré-reformen: ”Nu slipper de betala för gratisfluktarna på museerna och det är nog bara början. För visst verkar det som att det är här, på kulturpolitikens lilla bakgård, som de nya Moderaterna bestämt sig för att släppa ut det gamla högerspöket ändå.”
Hade Arndtzén valt ett något mindre provocerande uttryck hade han troligen friats. Han hade haft samma åsikt och menat samma sak, men nämnden hade accepterat kommentaren.
Problemet med GRNs fällning är att den betyder ingenting för journalistiken på Sveriges Radio. Ändå kan en fällning förvirra. Rädslan för den nya regeringens politik hotar att försvaga den vassa tanken inom public service. Instanser som GRN måste därför överlistas.
För övrigt är jag trött på missuppfattningen att journalister känner sig attackerade av Bildts bloggande. Mediernas kritik handlar om en sak – att Carl Bildt inte vill svara på viktiga frågor. Visst, han är tillgänglig i parti och minut men svarar ändå inte. Ta journalisten Esref Okumus, som i Expressen skrivit om Bildts agerande vad gäller företag ägda av turkisk militär. Okumus vill att Bildt svarar på hur hans ekonomiska intressen i Turkiet går ihop med uppdraget som svensk utrikesminister. Och om han ska behålla sina fonder och i så fall varför? Bildt får gärna blogga natt som dag. Men utrikesministern ska svara när journalister frågar.
ma@journalisten.se
PS 1 Alla nominerade elever vid Nordens fotoskola – före detta och nuvarande – som Journalisten (7/07) intervjuat inför Årets bild fick pris. Vilken skola! Grattis!
PS 2 De mediegranskande instanserna måste hårdgranskas. Vem ska göra ett sådant jobb i Journalisten? Hör av er med förslag till ma@journalisten.se
BRA
Muckrackern Nina
Nya numret av Bamse hyllar den hårdhänta journalistiken. Reportern Nina Kanin hugger mot makten och tvingar fram svaren. Ett föredöme. Nina är värd en egen vuxenserie – om hur hon gnagde fram sanningen om Bildts affärer.
DÅLIGT
Ur led är tiden
Hå hå ja ja. Kampen om att vara först kan förblinda. Tidningen Resumé har ett spännande synsätt vad gäller tideräkning. Intervjun med Cecilia Stegö Chilò i senaste papperstidningen har sålts in som ”den första intervjun efter avgången i höstas”. Men jag minns bland annat en DN-intervju och en i SvD i oktober 2006. Resumé kanske menar ”den första intervjun efter att andra varit först men det var ju rätt länge sedan, faktiskt”? Kulturnyheterna i SVT fick för övrigt en riktig nyhet i sin exminister-intervju: Stegö Chilò tycker att hennes licensmiss egentligen inte var så mycket att bråka om. Se där.
DAWIT ISAAK
2 000 för mycket
I morgon, den 14 mars, har den svenske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea i 2 000 dagar. Fängslad utan rättegång och den ende svenske samvetsfången. Ett seminarium äger rum på förmiddagen i gamla riksdagshuset, arrangörer bland andra PO, Publicistklubben, Reportrar utan gränser, Svenska PEN, Sveriges Tidskrifter, Tidningsutgivarna och Journalistförbundet. Publicistklubben delar också ut sitt nyinstiftade yttrande- och tryckfrihetspris till Isaak, till minne av den mördade Anna Politkovskaja. Passa på att skriva under protestlistan på sjf.se.
