Fyra frågor om framtiden
Dags för fyra frågor: 1. Är det verkligen någon som vill ha socialisten Johan Ehrenberg som SRs VD? Vid pressläggningen i går såg röstandet ut så här på journalisten.se:Johan Ehrenberg 66 procentCecilia Uddén 13 procentJoachim Berner 10 procent
Dags för fyra frågor:
1. Är det verkligen någon som vill ha socialisten Johan Ehrenberg som SRs VD? Vid pressläggningen i går såg röstandet ut så här på journalisten.se:
Johan Ehrenberg 66 procent
Cecilia Uddén 13 procent
Joachim Berner 10 procent
Av kandidaterna är Cecilia Uddén och Joachim Berner de enda intressanta. Under förutsättning att Cecilia Uddén först hinner avsluta sitt korrespondentuppdrag i Amman. Och sköter det externa snackandet om poängen med public service.
2. Klarar miljöfrågan av att kompliceras? Al Gore får en Oscarsstatyett för sitt filmade föredrag om växthuseffekten. Koldioxiden är fienden för dagen. Men miljöjournalister vet att det finns fler problem är CO2. I skuggan av klimatchocken lurar formaldehyden, och en mängd andra gifter, som göms under koldioxidens dominans.
Expressens ledarkrönikör Tommy Hammarström säger att han redan 1975 skrev om koldioxideffekten. Nu undrar han om klimatjournalistiken är beroende av vädret. Stormigt eländesväder = många artiklar. Normalt och stillsamt väder = inte alls så många artiklar.
Andra journalister är nöjda med den miljöpolitiska medieturbulensen och tycker att det bara är att tuffa på. Miljön är på tapeten och folk har blivit medvetna om problematiken.
Men om de flesta är överens om klimatförändringarna, borde läget vara klart för fördjupning. Och fler miljöreportrar. Överallt, på alla redaktioner.
3. När kommer debatten om barnfamiljernas mediekris?
Jag träffar allt fler familjer med barn i skolåldern som har ett gemensamt: de har ingen morgontidning. De vill inte ha någon morgontidning. Barnen vet inte om att det finns familjer med morgontidning. Det är för dyrt, det är för mycket elände på frukostbordet, ingen hinner läsa. I jakten på ungdomarna är det lätt att glömma barnen, som växer upp utan traditionell journalistik. Tidningar är något man får gratis på väg till jobbet. Det är dessa barn som växer upp till ungdomar, som aldrig haft en morgontidning hemma. För morgonpressen handlar det alltså inte om att anpassa journalistiken efter barn och ungdomar. Utan om att få föräldrarna att läsa. Och betala för det.
4. När ska journalister få självförtroende?
I nättidningen realtid.se skriver Marika Ehrenkrona, ökänd efter sitt inhopp i SRs styrelse, att ”Journalisten kan inte längre vara stjärnan i nutidsorientering, det finns alltid någon på nätet som vet ännu mer.” Visst är det så. Det är inget nytt. Men att vara journalist är ett yrke, med krav på sanning och pressetiska regler. Lägg till ansvariga utgivare, som tar ansvar för det som publicerats. I stället för att reflexmässigt hissa alla andra utom journalisterna är det vettigare att dissa all slags taskig rapportering. Oavsett om det är en bloggare i Bagdad som skriver eller en ledarskribent på Herrljunga-Posten. Någon måtta får det vara på mediernas självspäkning.
ma@journalisten.se
BRA
Rättelser
Det är inte lätt men de måste göras. Rättelser är efterlängtade av många (inte minst Leif Pagrotsky som hyllar rättelsen ofta, även på journalisten.se). Jag lider ändå med Fokus som påstått fel i runan över tidningens finansiär: Johan Björkman var aldrig åtalad. Redaktionen beklagar missen djupt. Inte alls lika hemskt – men desto märkligare – är bildmissen i DN i fredags. I stället för ett porträtt på chefredaktör Larssons 60-åriga fru Adamo, stoppade tidningen (i en del av upplagan) in en bild på förre ärkebiskopen Gunnar Weman. Konspirationsteorierna tätnar.
DÅLIGT
Connoisseur
Tidningen riktar sig till dem som ror hem minst en miljon spänn om året. Eller som har en (känd) förmögenhet på mer än fem miljoner. Med andra ord borde produkten för denna läsekrets vara rätt så exklusiv.
Ämnena är rent fördomsextra, som mustiga rödviner, yachtiga båtar och så intervjuer med finstämda människor som hurrar för pengar (Maud Olofsson analyserar: ”Det måste vara fint att bli rik i Sverige.”). Tyvärr är texterna påfallande enkla.
Här har chefredaktör Peder Lamm dumsparat. Vräk på – vrållyx kräver språklig champagne.
LÄSARNA RASAR
Norje ligger i Sverige
Veckans folkstorm på redaktionen handlar om klippet ”Skid Row spelar i Norje i sommar” som publicerades i grod-spalten på Utgång (Journalisten 6/07). Ett 30-tal läsare har ringt och mejlat och upplyst redaktören om att Norje är en liten ort i Blekinge där det varje år arrangeras en hårdrocksfestival. ”Vi pratar alltså inte om det där oljestinna grannlandet vars språk omöjliggör produktion av trovärdig hip-hop”, skriver en läsare. Med skammens rodnad på kinderna över denna groda bland grodorna, lovar redaktören läsa på i geografiboken. Paris lär för övrigt ligga i Texas.
