Krigets Gaza i medieskugga

De israeliska soldaterna har en absolut makt i stora delar av Gaza. De bestämmer vem som ska leva och vem som ska dö. De bestämmer vilka hjälpsändningar som ska släppas in och vilka som ska stoppas.

En sådan makt måste granskas, annars ökar risken för övergrepp, systematiska eller enskilda incidenter. Även terrororganisationen ­Hamas aktiviteter och förtryck måste kunna granskas av oberoende medier.

Trots att hela världens ögon nu riktas mot Gaza är situationen på marken i medieskugga, eftersom journalister inte släppts in av Israel och Egypten, utom i några enstaka fall. Det finns palestinska journalister på plats, och vi har i det här numret intervjuat några av dem. Om det finns några hjältar i detta krig måste det vara de som dagligen riskerar livet för att rapportera om vad som händer. Men det räcker inte när alla andra stängs ute.

Annons

Situationen påverkar så klart också mediebilden i Sverige. Till Årets bild valdes nyligen en bild där en israelisk soldat kramar sin mamma innan han ska återvända till armén. I andra kategorier i tävlingen vann bilder från krigets Ukraina. Men en bild från Gaza hade varit omöjlig som vinnare, eftersom svenska fotografer inte släpps in.

Samtidigt pågår ett informationskrig. Israeliska ambassader har arrangerat filmvisningar för journalister där våldsamma videoklipp från den 7 oktober visas upp. I arabiska kanaler visas ett ständigt flöde av fruktansvärda scener från Gaza. Men det handlar inte bara om att visa upp den andra sidans grymhet. Många av filmerna från 7 oktober har Hamas själva spridit för att marknadsföra sig, och den israeliska dagstidningen Haaretz har avslöjat att en enhet inom den israeliska armén låg bakom kontot 72 Virgins på Telegram som publicerade filmer där palestinier dödas och förnedras.

Det är svårt att få bilder, filmer och vittnesmål från Gaza bekräftade och då blir det riskabelt att reagera på sådant som händer. Om något sedan visar sig inte riktigt stämma kommer den som reagerat att misstänkliggöras. Det skapar också en grogrund för den strategi som Ryssland använt i bland annat Syrien: att först frånsäga sig allt ansvar för att långt senare erkänna: ”jaja, det var väl vi, men alla andra då?”.

När en israelisk soldat skjutit ihjäl den mycket välkända tv-journalisten Shireen Abu Akleh i Jenin på Västbanken 2022 var budskapet först att skotten kom från militanta palestinier, senare att israeliska soldater kanske skjutit henne av misstag. Det var först efter att medier som New York Times och CNN kunnat visa vad som hänt som Israel tog på sig ansvaret och bad om ursäkt. Även när det gäller Gaza kommer medier i efterhand att kunna granska och hitta de ansvariga. Men det hjälper inte dem som dödas just nu.

Om FN, EU och USA lyckas säkra en fungerande väg in för hjälpsändningar måste de också säkra att medier får komma in i Gaza och att journalister får göra sitt jobb där. Vad hjälper det om matleveranserna kommer fram, om de som köar för att få maten kan skjutas ihjäl, och det tar månader eller år att reda ut vad som har hänt.