Glädjeyra på Gräv
Glädjen fullkomligt hoppade ur Jens B Nordström när han fick en guldspade i klassen Bok, han flög upp på scenen så att mobilen for i väg ur fickan och hamnade under ett middagsbord medan han lyckligt skrek JAAA!
Den glädjen påminde om vad det är för jobb vi har.
Vilken nytta och tillfredställelse det innebär att publicera ett arbete som man är nöjd och stolt över, som man vet kommer att påverka samhället i en bättre riktning och som har fått människor att få veta saker som de aldrig annars hade fått veta.
Att tillbringa tre dagar i sällskap med engagerade, rutinerade, nyfikna och kompetenta grävare är den bästa behandlingen mot pessismism man kan få. Klart som sjutton att dessa journalister inte kommer att ge sig. De kommer fortsätta ta fram viktig och relevant journalistik, trots att ekonomin krisar i branschen.
Men grävande journalistik är inte den enda viktiga journalistik som görs. Medieanvändarna måste fortsatt få veta i stort och smått vad som händer just nu. Jag skulle vilja se att det byggdes upp fler seminariehelger för journalister. Dit alla kan känna sig välkomna för att vidareutbilda sig oavsett om man är multi-, sociala medier-, sport-, TV- eller nöjesinriktad. Enligt uppgift var det bara en enda sportjournalist på plats på Gräv. Heder åt den, men nog finns det ett större intresse för sportgräv än så?
Med mer kompetensutveckling och större fokus på att lyfta fram journalisternas egen kraft och vilja skulle mediernas framtid se ljusare ut.
650 journalister på Gräv i Jönköping är fantastiskt. Men det finns nästan 18 000 journalister i Sverige. Var får de sin utveckling och kompetensförstärkning? Undantaget de som har turen att väljas ut till en Fojo-kurs, är det snålt tilltaget med medel för detta. Och det i en tid som fullkomligt skriker efter kompetens. Olika sorters kompetens.
Alltför mycket kraft har de senaste åren handlat om teknik och affärsmodeller.
***
Striden mellan Sveriges Radios VD Cilla Benkö och Mittmedias redaktionschef AnnaKarin Lith syntes på snart sagt varje scen under Mediedagarna i Göteborg och har fortsatt efter det.
Striden är tydlig, Mittmedia med stöd av TU, menar att Sveriges Radio tar nyheter från lokaltidningarna och lägger ut på webben. Därmed undergräver de möjligheten för tidningarna att ta betalt för sitt innehåll på sina sajter.
Kanske är debatten underhållande, men för mig känns den onödig, ja nästan lite ovärdig. AnnaKarin Lith vet, precis som alla i branschen, att det inte är Sveriges Radios webbpubliceringar som hotar Mittmedias framtid.
Å andra sidan vet Cilla Benkö också mycket väl att det är lokaltidningarna som står för huvudparten av den lokala bevakningen ute i landet.
Kanske AnnaKarin Lith hoppas få sympati eller statliga pengar med sin strategi. Men det är med mer och bättre lokal journalistik som man får användare att betala för innehållet, inte genom att ta bort den lilla konkurrens om nyheter som fortfarande finns kvar.
När dessutom allt fler delar av Sverige blir utan lokaltidningar och lokalredaktioner, är det bra för demokratin att vi har Sveriges Radios lokalredaktioner, som även på webben kan berätta vad som händer.
Den nytillsatta medieutredningen ska inte specifikt utreda public service, men jag hoppas och tror att utredare Anette Novak kommer att behandla även denna fråga i sin kommande rapport.
