Grovt felaktig publicering
Jag har nog aldrig stött på en publicering som så grovt åsidosätter de pressetiska reglerna som när en sajt i går publicerade namnet på den kvinna som anmält Julian Assange för ofredande.
Sajtens ansvarige utgivare, Bernt Hermele menar att det fanns skäl för publiceringen. I sin blogg kallar han namnpubliceringen för ett avslöjande. Det var förstås inget avslöjande. Ansvariga medier hade tidigare avstått från publicering för att det står emot allt som pressetiken värnar.
Anmälaren är ett offer, hon är okänd, hon är numera sjukskriven som en följd av händelsen. Vilket skäl kan det finnas för att hänga ut henne med namn och bild? Absolut inget alls.
Det värsta är nästan att han påstår sig ha diskuterat pressetiken och ändå kommit fram till att publicera. Hur gick det till?
Jag brukar inte vilja kritisera andra utgivares beslut, eftersom det ofta ligger mycket vånda och skäl bakom till exempel namnpubliceringar som jag inte har insikt i. Men i det här fallet är övertrampet så grovt att det inte kan finnas något försvar eller rimlig förklaring.
Kritiken mot Thomas Mattsson och Expressens publicering om våldäktsmisstanken mot Julian Assange har också varit hård. Sedan när publicerar vi namn på personer som endast har en anmälan emot sig, där inte ens åtal är väckt?
Ändå kan jag se att det kan finnas skäl att namnpublicera, eftersom Julian Assange frivilligt har gjort sig offentlig och dessutom debatterat för en obegränsad publicering av hemliga eller offentliga dokument.
Att ändra de pressetiska reglerna för att en ansvarig utgivare fattat ett hårresande beslut är förstås helt fel väg att gå.
Gör i stället de pressetiska reglerna mer levande i diskussionen så att fler förstår grundidén med dem. Då kanske vi slipper dessa övertramp.
