Guldjakt gör oss osäkra
Jag ville förändra världen. Därför blev jag journalist. Genom att berätta om vad som hänt och vad som var på gång, skulle allmänheten bli mer insatt och därmed göra något åt orättvisorna. Naivt, kanske.
Ändå sympatiserar jag med mitt yngre, idealistiska jag och hoppas att jag ännu har något av den drivkraften kvar. Om journalister inte drivs av en idé eller en vilja, vad är vi då?
Det är fint att vara skribent och viktigt att vara informatör. Men att vara journalist måste vara något mer, oavsett om man är fotograferande, pratande, ritande eller skrivande. Och det är ännu viktigare nu än förr. Varför? När medieägarna allt oftare sviker sitt ansvar, när de nöjer sig med allmänna mål som ”vi ska vara en tidning som läses av många”, eller ”vi ska tjäna pengar” så finns till slut bara journalisterna kvar att arbeta för god journalistik.
En man i bekantskapskretsen gick så långt att han menade att yttrandefrihet bara var en fråga som berörde journalister. Det är förstås inte sant. Men faktum är att det skulle bli en väldigt tyst debatt om inte journalisterna fanns där och ständigt försvarade den. Ibland får de hjälp av nätfolket, bloggarna, men alltför sällan av politikerna. Med utlasning, korta projektanställningar och en alltmer osäker arbetsmarknad blir det svårare att hävda den journalistiska integriteten. Nya publiceringsverktyg, lycksökare och guldjakt kan göra oss osäkra. Men om vi inte slår vakt om journalistiken, nyfikenheten, lusten att berätta så kommer vi att bli ännu mer osäkra och rädda.
I länder där journalister inte får jobba fritt är det tydligt vad man slåss för. Men vi får inte förtröttas när vi kollar kommunernas diarier, myndigheternas post, lyssnar på de små människorna och tar fram relevanta fakta. Kanske förändrar det inte världen, men det gör åtminstone vår del av världen lite mer rättvis.
– – –
Som om det skulle bevisas, så kom Tidningsutgivarna i förra veckan med en skrämmande utredning om riksdagsmännens syn på yttrande- och tryckfrihet. Den visade att 68 procent vill förbjuda polismän att läcka innehållet i en förundersökning till medierna. 68 procent vill införa ett förbud mot att fotografera kända personer i privata sammanhang utan kändisarnas medgivande. Det är hårresande. När två tredjedelar av våra främsta politiker inte förstår vitsen med vår yttrande- och tryckfrihet så är risken för inskränkningar överhängande.
– – –
Och som om det inte vore illa nog, så överväger justitieministern att införa förbud mot smygfotografering i hemmiljö och rikspolischefen vill inte bara straffbelägga fotograferandet utan också göra det olagligt att sprida smygtagna bilder. Jag är inget fan av paparazzifotografernas arbetssätt. Men hur var det Voltaire sa? Jo, jag är beredd att dö för deras rätt att göra det.
Rasistiska medier?
Är medierna rasistiska när de värderar orkanen Gustav i New Orleans åtta gånger högre än översvämningar i Indien som gjort en miljon människor isolerade? Filosofen Torbjörn Tännsjö menade det i Medierna i P1. Nyhetschefer på ledande nyhetsredaktioner tillbakavisade det och hänvisade till USAs betydelsefulla roll för Sverige. Nyhetsvärderingar bygger ofta på tradition och även om det inte ligger rasism bakom, så var det intressant att höra en animerad diskussion om vad som gör en bra nyhet. Ska bli intressant att se om det leder till någon förändring. HG
Nätoffentlighet
En offentlig handling är offentlig. Varför blir då upprördheten så stor när förundersökningen om Arbogafallet läggs ut på Pirate bay? Det är förstås bilderna på de obducerade, mördade barnen, som känns osmakliga. På nätet blir bilderna lättåtkomliga, och genast höjs röster för att förändra sekretesslagstiftningen. Det är som att skjuta mygg med älgstudsare. I en demokrati ska vi lita på folk. Om de drivs av nyfikenhet kring ett rättsfall så är det ok och i enlighet med offentlighetsprincipen. Man kanske hellre kan ifrågasätta TV4s ”avslöjande”, vilket ökade antalet nedladdningar. HG
Hur många är de?
Uppgifterna om Daniel Nyhléns skönhetssajt improveme.se är ett tydligt exempel på den sifferförvirring som fortfarande råder om webbsajter. Dagensmedia.se gick ut stort och påstod att han hade 80?000 unika besökare, men sifferkunniga och insatta webbläsare menade att siffran motsvarar 5?000 besök i veckan och att det är en mycket måttlig storlek på en sajt. En annan läsare hänvisar till Alexa rank och menar att antalet besökare är 25?000 i veckan. 80?000, 25?000 eller 5?000 besökare alltså. Tyvärr är även 5?000 besökare för många för innehållet på den sajten. HG
