Håll huvudet högt
Förtroendet för medier och journalistik är stort. Trots att vi vet det, så agerar vi ibland som om det inte vore så. Vi sneglar alldeles för försiktigt över axeln, i stället för att med stort självförtroende fortsätta vårt arbete med att rapportera, berätta och granska.
När Simo anlitade SOM för att undersöka detta, bekräftas det höga förtroende som allmänheten har för medier.
Men när det gäller hur vi bevakar invandringsfrågor är förtroendet lägre än när vi bevakar sjukvård.
Det är inte så konstigt. Invandring är en hårt polariserad fråga och många undersökningar har genom åren visat att vi ibland haft svårt att bevaka det som vilket ämne som helst. Vi har våra pressetiska regler som hjälper oss, men de räcker inte alltid. Hur ska man värna alla människors lika värde, hur ska man beskriva ett skeende utan att spela rasister i händerna? Det är relevanta frågor som man kan och bör ställa. Samtidigt är det ännu viktigare att vi kommer ihåg att vårt uppdrag är att berätta som det är, så konsekvensneutralt vi kan.
Den debatt som följt av undersökningen talar hittills i sansade termer. Låt oss fortsätta med det.
***
En annan SOM-undersökning som presenterades förra veckan visar att en majoritet av svenskarna är beredda att inskränka yttrandefriheten för att skydda barn och ungdomar och nationens säkerhet, men också för att hindra kränkningar av enskilda.
Även om man intuitivt kan förstå inställningen efter de skrämmande terrordåden i Stockholm och andra städer i Europa och världen, och efter rapporterna om hur barn och unga utsätts på sociala medier, så är resultatet på många sätt problematiskt.
Vi har uppenbart problem att förklara vad yttrandefriheten är bra för. Trots att det borde vara superenkelt att förstå varför yttranden ska vara så fria det bara går. Det är det öppna demokratiska samhällets enda chans. Ju fler inskränkningar, desto mindre öppen debatt, desto svagare demokrati.
När SOM-undersökningen visar att häften av befolkningen vill inskränka yttrandefriheten för sådant som kan kränka en enskild, så är det ett tecken på att vi som står för en vid yttrandefrihet har varit dåliga på att visa detta.
Diskussionen om yttrandefriheten väcks när det är jobbigt, när olika mänskliga värden ställs mot varandra. Ta debatten om Nya Tiders medverkan på Bokmässan. Åsa Linderborg i Aftonbladet och Elisabeth Åsbrink, ordförande i Svenska Pen, i Dagens Nyheter säger det tydligt: Det handlar i grunden om hur vi ser på yttrandefrihet.
Och vi måste stå ut med att alla inte tycker likadant, att vissa har avskyvärda uppfattningar. Elisabeth Åsbrink uttrycker det som att Sverige tål att en liten högerextrem tidning medverkar på en bokmässa. Och visst är det så.
Det innebär å andra sidan inte att de som vill bojkotta mässan gör fel. De har självklart rätt att utnyttja sin yttrandefrihet. Ingen är tvingad vare sig att gå på en bokmässa, eller utsätta sig för obehagligheter.
Min gissning är att vi kommer att behöva prata om yttrandefrihet och dess fördelar ännu mer och framförallt göra det mer konkret. Vi vet ju att det är i oroliga tider, som nu, som pressen på demokratin ökar.
Ord som kränker må vara jobbiga, men ett samhälle som inskränker vår rätt att uttrycka oss är väldigt mycket jobbigare.
STICK
Måste utreda
Det är snudd på skandal att journalister på Eskilstuna-Kuriren hotas av välkända kriminella personer, utan att polisen ens utreder brott. Först när tidningen själv samlar ihop hoten och presenterar listan så tar de det på allvar.
Ideligen hör jag att polisen har ändrat inställning vad det gäller hot mot journalister. Och det är möjligt att det skett en förbättring någonstans, men det är ingen tröst för de lokaljournalister som fortfarande drabbas vareviga dag.
