Hej då, Peter Örn

Ett redan sargat Sveriges Radio letar nu efter en ny VD. Efter flera veckors rykten slutar Peter Örn. Rykten har handlat om krisen mellan styrelseordförande Ove Joanson och VD Peter Örn. Ett missnöje som blivit så stort att Örn inte kan sitta kvar: personalen missnöjd, styrelsen missnöjd – nej, Peter Örn var tvungen att sluta.

SR har under de senaste åren framstått som ett svagt företag, utsatt för nycker, utan vänner i sin egen ledning. I gårdagens pressmeddelande från Sveriges Radio, talas om att styrelsens ordförande Ove Joanson och VD Peter Örn haft ”olika uppfattningar i några frågor som rör det framtida arbetet”. Det låter som en mild omskrivning för stora och slitsamma bråk.

I sitt avskedsbrev till personalen skriver Örn att han inte går på grund av kritiken, ”det är inte motivet till att jag nu valt att sluta”. Vilket öppnar för spekulationer. Om styrelsen kan sitta kvar. Om vem som kan få SR att bli stärkt efter kriserna.

Annons

VD-avhoppet var väntat. Men att det skulle vara den enda lösningen är alldeles för enkelt – problemen är fler än vem som är VD. Det är ett helt företag i kris, ekonomin i obalans och det finns en förbluffande otydlighet kring det publicistiska uppdraget. Vad är bra radio 2007 och vad SR egentligen ska ägna sig åt. Och hur det ska finansieras – det är de stora frågorna.

Ledningen har inte lyckats få med sig de anställda på förändringarna. Till personalen mejlade Peter Örn i går en lista över sina framgångar, som fortsatt goda lyssnarsiffror och förnyat programutbud. Men det är nog få som håller med Örn, som lämnar SR ”utan vemod men med stolthet”.

Många minns VD-turbulensen i samband med att Joachim Berner utsågs – och sedan fick sluta innan han började. Personalen talade då om längtan efter en VD att vara stolt över. En skicklig journalist som kan försvara det som många älskar men som få kan tala om vad det egentligen är: public service.

Droppen för dagens arga SR-journalister var när Peter Örn nu i maj förklarade att han är nöjd med att så många, över 360 anställda, förklarat att de vill sluta på företaget och önskade avgångsvederlag. Peter Örn kommenterade: ”Det är positivt att så många har anmält sitt intresse för att ta del av omställningsprogrammet. Det betyder att förutsättningarna är goda för att vi ska klara den nödvändiga minskningen av personal med frivillighet.”

En chef som vill att personalen ska sluta är ingen bra chef. En chef som fått lyssnare att oroa sig oftare än de lyssnar med glädje är inte heller en bra VD för Sveriges Radio, ett av Sveriges viktigaste publicistiska företag.

I januari i år framträdde SRs styrelseordförande Ove Joanson på Publicistklubben i Stockholm. Han verkade inte särskilt bekymrad över folkupproret mot SRs förändrade tablå – enligt Joanson är ilskan ett tecken på engagemang. Däremot nämnde han att det snart skulle komma en del överraskningar.

Och det har det verkligen gjort.

Tillfälligt tar en riktig radioräv över. Kerstin Brunnberg kan komma att sitta länge: Sveriges Radio kan inte riskera ett chefsmisslyckande till.

SR måste leta lugnt och noggrant efter den bästa VD radion kan få.

Det är journalister och lyssnare verkligen värda.

Maja Aase

ma@journalisten.se