Hotet är på allvar

En diskussion om religion och yttrandefrihet inleds med mängder av exempel på kristna symboler som kränks, och en diskussion om förintelseförnekares rättigheter. Lars Vilks konstaterar också att det mycket sällan handlar om kränkningar av islam – av säkerhetsskäl.

Och så börjar han visa en film av en kvinnlig iransk konstnär som handlar om homosexualitet och Muhammed. Då börjar bråket. Flera skriker att filmen ska stoppas och plötsligt blir Lars Vilks nerslagen.

Föreläsningen tvingas avbrytas av säkerhetsskäl. En ung kvinna ropar: "Men vi har ju yttrandefrihet". Hon överröstas av jublande och segerrusiga åhörare som ropar "Muhammed".

Annons

Inga invändningar duger längre. Denna flagranta inskränkning av yttrandefriheten riskerar att leda vidare. Vem kommer att våga diskutera yttrandefrihet och islam om man faktiskt riskerar att bli nerslagen? Om man inte ens på ett universitet kan diskutera frihetens gränser?

Tidigare har Lars Vilks rondellhund varit mer av en symbol, som man kunnat gilla eller inte. Efter den avbrutna föreläsningen finns inga sådana möjligheter att smita undan.

Det är nu det gäller. Det är nu vi måste ta strid för den yttrandefrihet som vi har tagit för given.

Konstvärlden har i alla tider provocerat och utmanat, bland annat, religiösa uttryck. Ska detta inte gälla muslimska uttryck? Vad är det om inte undfallenhet?

Jag satt för någon månad sedan i en debatt på Södertörns högskola. Den handlade bland annat om Lars Vilks. En ur publiken tyckte att man inte hade rätt att kränka. Hon menade att rätten att inte bli kränkt gick så långt, att man inte ens skulle få kommentera om någon var nykterist eller om någon drack för mycket.

Jag påtalade att vi självklart har den rätten. Vi måste kunna stå för vår politiska uppfattning, vår moraliska eller religiösa inställning utan att känna oss kränkta så fort någon ifrågasätter den.

Och om vi ändå känner oss kränkta, ja, då får vi stå ut med det. Det är det som denna frihet handlar om. Vi måste klara av att andra inte tycker som vi själva gör.

De upprörda åhörarna i Uppsala har rätt till sin uppfattning, men de har inte rätt att med våld och hot hindra andras uppfattning eller en diskussion. Brandattentatet mot Lars Vilks bostad är ett lika allvarligt hot mot yttrandefriheten.

Jag har tidigare hyst en liten tveksamhet till om det verkligen finns ett reellt hot mot yttrandefriheten i Sverige. Skulle det verkligen kunna införas en inskränkning om blasfemi, till exempel?

Efter att ha sett hotet, våldet och jublet från männen och kvinnorna i föreläsningssalen, så är jag inte längre tveksam.

Hotet är på allvar. Av flera skäl.

Kanske främst för att ingen politisk företrädare tydligt stått upp för yttrandefriheten, den som nu är hotad i Sverige. Däremot har många stått upp för yttrandefriheten i andra länder.

Den som tror att detta är överdriven rädsla, uppmanar jag att själv titta på filmen från föreläsningen. Den finns upplagd på UNT.se.

Till alla de politiker som ännu inte sagt något, säger jag: Det är inte för sent att agera.

Och till Uppsala universitet vädjar jag: se till att försvara vår demokrati, vår öppenhet och vår yttrandefrihet, se till att Lars Vilks föreläsning återupptas snarast.

Och till oss själva: det största hotet är självcensur, det måste vi stå emot. Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen har kampanjat för yttrandefriheten i sin blogg den senaste veckan. Det behövs mer sådant.

Uppdaterat: 

Såg på Politikerbloggern att politikern Gulan Avci bjudit in Lars Vilks som gästkrönikör på sin blogg. Ett första tecken kanske på att politiker börjar ta frågan på allvar?

Och så har universitet i Uppsala erbjudit Lars Vilks att fortsätta sin föreläsning i höst. Gott så. 

Offentligt – på papper

Justitieminister Beatrice Ask menar att man av integritetsskäl ska göra det bökigare för journalister att ta fram till exempel inkomstuppgifter på politiker. Dessa uppgifter ska inte få tillhandahållas på nätet enligt förslaget om ny kreditupplysningslag.

De ska fortsätta vara offentliga, men bara på papper. Vad är det för dumheter? Såväl Justitiekanslern som Journalistförbundet och Tidningsutgivarna är överens om att förslaget måste dras tillbaka. Lyssna på dem.

Konstitutionsutskottet fattade beslut i tisdags om att förslaget inte står i strid med grundlagen. Märklgit att man inte ens vill utreda frågan ordentligt.

?

Utgivarens arvsynd

En artikel/sändning/klipp som ligger ute år efter år i arkiv eller sökbara på något mediums hemsida måste ha en ansvarig utgivare. Men vem? I förra veckan beslutade tingsrätten i Malmö att det är den nuvarande utgivaren som är ansvarig, det aktuella fallet handlade om Sydsvenskan och dess utgivare Daniel Sandström.

Han anser att beslutet innebär att utgivaren får en arvsynd. Men kanske är det priset vi får betala för att enskilda ska ha sin rätt att ställa någon till svars för förtal? En svår fråga, som ännu inte är slutgiltigt avgjord.