Hylla ögonblickets genialitet

I dag är det ett år sedan som orkanen Katrina svepte in och dränkte staden New Orleans. Då, i spåren efter Katrina, växte mediekritiken parallellt med bevakningen av katastrofen. De stora medierna anklagades för att vara rasistiska (www.whatreallyhappened.com/new_orleans_looting.html), alltför okritiska mot myndigheternas information och framför allt – alldeles för långsamma. Nyheterna om katastrofens vidd och berättelserna från dem som drabbats gick att få på snabbare sätt, bortom de vanliga redaktionerna.

Att vara snabb – helst snabbast – och att rapportera rätt, klokt och samtidigt analytiskt är en konst. Liksom att direkt känna igen en nyhet. Denna konst är högt hållen, beundrad bland journalister. Mycket går att lära men det handlar också om talang; en del har den, andra inte.

Trots detta går journalistikens utmärkelser och priser oftast till dem som haft mycket tid och god tid på sig att tänka efter, klippa till och snitsa.

Annons

I år fyller Stora journalistpriset 40 år men ingen ny kategori har tillkommit. Årets rappaste rapportör saknas fortfarande. I reklamen för priset exemplifieras de vanliga kategorierna Årets avslöjande, Årets berättare och Årets förnyare med namn på några tidigare vinnare – alla väl värda sina priser – men ingen har fått utmärkelsen för ståuppor i totalstress på ett hustak.

Visst, den som kollar på www.storajournalistpriset.se hittar några raska rapportörer genom åren, som Arné Thoren (1969), Ingvar Hedlund (1981) och Cecilia Uddén (1997). Alla har de jobbat med hetsade fingrar på skrivmaskiner och tangentbord och ändå presterat prisbelönt journalistik.

När ett år ska summeras är det alltför lätt att glömma dem som slet i stunden och undvek tabbarna, hittade rösterna, begrep vad som egentligen hänt. Den stora insatsen kan vara ganska osynlig och i konkurrensen från rasande bloggar och mediehäcklande sajter, som letar fel, fel, fel, är det svårt att minnas det som är bra (det som inte funkar är däremot enklare att minnas, se till exempel Kjell Häglunds något raljerande krönika på sidan 3).

När jag för några år sedan satt i den public service-jury av radio- och TV-producenter som utser vinnarna av Ikarospriset diskuterade vi mycket och länge hur vi kunde belöna det journalistiska ögonblicket. Vi var inte ute efter flödet i sig utan efter det som lyser i skarpt läge.

Ett år var det ovanligt lätt. Efter att ha lyssnat på Sveriges Radios nyhetsrapportering under den 11 september hade vi genast en vinnare för 2001: analytiskt, välformulerat, sansat och i det tempo som lyssnaren kräver – genast extra allt.

Liknande problem har vi som är med i juryn för antologin Goda nyheter – hur hittar vi nyhetsharvandet med glans?

I vår vardag finns en längtan efter eftertanke. Många har läst författaren Owe Wikströms bok Långsamhetens lov och det är inne att vara missnöjd med tidens uppskruvande anda, även kallad för Ögonblickets tyranni.

Allt det där är bra på sitt sätt. Men inte när det handlar om moderna priser till journalister.

2006 är det äntligen dags att hylla Ögonblickets genialitet.

Maja Aase

ma@journalisten.se

BRA

APARISIM GHOSH

”Härifrån är alla nyheter dåliga nyheter”. Inbördeskriget är en realitet, slutstriden väntar. Reportern Aparisim Ghosh har i flera år bevakat Irak för Time, och är nu en övertygad pessimist. 40 kidnappade irakier dagligen, den shiitiska gerillan torterar med borrmaskiner och USAs misstag som glöms bort, på grund av irakiernas dödande av irakier. Den elvasidiga texten Baghdad Diary är så uppgiven att Times ledarspalt försvarar sig med att det är en demokratisk fråga att medborgarna nu blir informerade: ”Därför riskerar Aparisim Ghosh livet”. Nödvändig läsning!

DÅLIGT

ATT:ENTION

På omslaget till att:ention (7/06) står det ”Smaskens! Världens 25 bästa krogar. Jodå, vi har provätit alla”. Men inne i tidningen har testet ändrats till ”25 sköna krogupplevelser”. Testaren Mons Kallentoft har ätit ute en hel del. Men världens dokumenterat bästa krogar? Nej, där har han inte varit. På en av restaurangerna är maten ”ganska medioker”, på en annan ”lättglömd”, på en tredje är ”bärsen” ljummen. Förutom fantasierna på omslaget är tipset om ett smörrebröd-ställe i Köpenhamn mysko. Där ska gästen dricka linjeakvavit. Norsk schnaps i Danmark? Qué?

ÄNTLIGEN

RAKA BESKED

I annonserna för redaktörer till tidskriften Axess och personal till Axess television återkommer en formulering. Du som vill ha något av jobben ska vara ”rak i din kommunikation”. Tydligare kan det inte sägas: här gör cheferna som de vill, oväntat och hårt. Kanske så här: En vanlig tisdag på redaktionen, hoppsan, ägarna knackar på! Men vad säger de? ”Idiot. Du får sparken.” Vad svarar så den rak-kommunicerande nyanställda? Ingenting. Bara trycker på hissens ned-knapp och försvinner, ridandes mot horisonten. (Ansökningarna ska vara inne senast den 1 september.)