Ibland måste journalister bryta mot lagen
Många har kommenterat domen och straffsatsen för Martin Schibbye och Johan Persson. De flesta kräver större och kraftfullare åtgärder från Sverige för att de ska bli fria. Jag tillhör dem, och har redan skrivit flera gånger om saken.
Men en del invänder om och om igen "men de har ju brutit mot etiopisk lag". Som om det vore relevant. Rättssystemet i en diktatur är per definition inte rättvist, och kan inte respekteras som om det vore det.
Journalister är inte den nya adeln, som de föraktfullt kallas, när de i sitt arbete ibland tvingas gå utanför lagen. Tvärtom; när journalistiken utövas som det är tänkt – i demokratins, rättvisans och yttrandefrihetens namn gör den det för alla människors rätt till fri press och yttrandefrihet. Då är det befogat att journalister bryter mot lagar. (Det finns som bekant tillfällen då journalister bryter mot lagen av mindre ädla motiv, exempelvis när journalisterna på News of the World avlyssnade kända och okända personer, vilket är en helt annan sak.)
Om lagarna inte skyddar det fria ordet, så ska vi vara oerhört tacksamma för att det finns personer som är beredda att bryta mot lagen för att ändå kunna rapportera om sanningen. Utan det, skulle snart sagt inget land ha yttrandefrihet och fri press.
Det är uppenbart i Johan Persson och Martin Schibbyes fall att de hade för avsikt att berätta om gömda, väsentliga sanningar.
Men det verkar som om vi också måste bli mycket mer uppmärksamma på vad som händer i vårt eget land. Hur kommer det sig, till exempel, att en åklagare bestämmer sig för att väcka åtal mot Expressen för vapenbrott.
Det är ju så uppenbart att reportern och utgivaren köpte ett olagligt vapen för att visa för allmänheten på en stor fara. Allmänintresset, i betydelsen samhällsintresset, är förstås enormt för ett sådant reportage.
Att Expressen sedan omedelbart lämnade pistolen till polisen visar med önskvärd tydlighet vad syftet var. Utan brottsligt uppsåt, finns knappast skäl att väcka åtal.
Ändå har kammaråklagare Jörgen Larsson valt att göra just det. I mina ögon ser det ut som en attack mot journalistiken.
För det är ju, precis som Thomas Mattsson skriver i sin blogg, vanligt att man försöker visa på samhällsfenomen genom att journalisten ikläder sig en annan roll.
Det finns fler oroande tecken i Sverige, som fotoförbudet som har fått starka försvarare. Men var finns de starka rösterna emot? De finns förstås, men de borde vara ännu fler och höras ännu starkare.
Man kan inte generellt uppmana journalister att begå brott för att avslöja brister i samhället, men när någon gör det och gör det i akt och mening att avslöja, berätta och blottlägga väsentliga sanningar, då ska de ha vår respekt.
Expressens avslöjande om hur lättillgängliga illegala vapen är i Malmö var just sådan väsentlig journalistik, det borde åklagaren också inse.
Och jag är säker på att Martin Schibbye och Johan Persson hade publicerat väsentlig journalistik från Ogaden, om de bara kommit därifrån. Alla vi som anser att demokrati och yttrandefrihet är värt att slåss för har en skyldighet att stödja dem och andra som tar risker för att visa på orättvisor eller missförhållanden.
Reportrar utan gränsers summering av 2011 visar att antalet journalister som fängslats eller tillfälligt arresterats har ökat med närmare hundra procent till 1 044. Antalet dödade har ökat med 16 procent till 66 personer. Det pågår en attack mot journalister och det fria ordet och vi måste bekämpa den utvecklingen överallt.
