Inte tid att slå sig till ro

I år var 23 bidrag nominerade. Det ena mer imponerande än det andra. Varje nominering är värd sin egen hyllning. Allt från TV-klassens avslöjande om våldtäkten i Bjästa, den alldeles klockrena korruptionsskandalen i Göteborg och det högintressanta avslöjandet om Drottning Silvias bakgrund, till radions gripande granskningar om Johan, vars död ingen brydde sig om, till ungdomshemmet där unga flickor behandlades eländigt och utnyttjandet av bärplockare, och de stora dagstidningarnas hårda granskning av den giriga revisionsbranschen, avslöjandet om mutor på Ikea och den häpnadsväckande historien om borgmästaren i Vellinge. 

 

Men dessa redan så omtalade granskningar har minst lika betydelsefulla, lokala motsvarigheter. Där finns avslöjanden om kommunalt slöseri, myndighetsmissbruk och korruption och ett historiskt dokument om vad som orsakade flygkatastrofen i Vikbo. För att inte glömma tidskrifternas avslöjande om ett behandlingshems nära koppling till Hells Angels, en korrumperad stadsdirektör, eller bluffen om sjukfusket.

 

Och när inte tidningar, radio, webb eller TV räcker till så blir det granskande journalistik i bokform om oljehandeln eller de märkliga livsmedelsreglerna.

Och detta är ändå bara den nominerade toppen på det fantastiska berget av granskningar. Under dessa fanns 200 inskickade bidrag och ett oräkneligt antal granskande artiklar och inslag som aldrig tog sig över spärren för att skickas in till tävlingen.

 

Under Gräv deltog jag i en debatt om varför andelen bidrag från kvinnor fortsätter vara så få. Vi diskuterade bland annat olika orsaker och lösningar för att komma tillrätta med problemen. Jag menade att bilden av en grävare och vad ett riktigt gräv är skulle kunna vara hinder i vägen. Att många kanske inte känner sig inbjudna till tävlingen.

Jag fick svar fortare än vad man kunnat ana. Och den ensidiga bilden av vad som är en riktig grävare har kanske redan fått sina alternativ. Trots att det bland de nominerade var 24 män mot 16 kvinnor, prisades exakt lika många män som kvinnor, sex män och sex kvinnor. Och inte bara det. Det var en god bredd på flera sätt, både blandade åldrar och inte endast traditionellt svenskklingande namn bland de prisade. Oerhört glädjande och upplyftande. 

Det betyder förstås inte att man kan slå sig till ro. Det behövs fortfarande grävnav och medvetna arbetsledare för att fler ska känna sig manade att delta i grävtävlingen. 

Man kan invända att detta är bara en tävling och att det verkliga arbetet sker varje dag, hela tiden ute på redaktionerna. Det är sant. 

Men för vår egen självbild och vårt självförtroende är Guldspaden viktig.

 

 

LEDARSTICK 

 

Redaktioner måste bli bättre på att använda sociala medier. Det blir allt tydligare att en del makthavare och lobbyister redan skaffat sig ett försprång. De har insett möjligheten att föra fram sin agenda via Twitter, Facebook och bloggar. Jag instämmer i slutsatsen från en debatt på Gräv: om en makthavare är transparent med en del uppgifter, leta då någon annanstans för att hitta det han/hon försöker dölja.