Integritet vs yttrandefrihet

Ja, sanningen är att det vet man inte ännu, trots att förordningen börjar gälla den 25 maj nästa år.

Förordningen kommer att ha stor påverkan på vårt samhälle. Personliga uppgifter som lagras eller lämnas ut digitalt kräver någon form av medgivande från den person vars uppgifter används.

Det gäller lika för myndigheter och företag, ja alla som håller personregister av något slag. Den som missköter sig kan få dryga böter.
Det finns anledning att vara vaksam.

Annons

I förordningen görs undantag för journalistiskt ändamål. Det låter ju tryggt, men vem ska avgöra vad som är journalistiskt ändamål? En särskild kompletterande dataskyddslag förbereds, men det förslag som finns har fått kritik. I den framgår att man vill att YGL, Yttrandefrihetsgrundlagen, och TF, Tryckfrihetsförordningen generellt ska ha företräde över GDPR, men just det är Datainspektionen emot.

Klart verkar i alla fall vara att vårt svenska system med ansvarig utgivare inte självklart kommer att gälla i just detta avseende. Förordningen är till för att skydda den personliga integriteten och hur blir det när den ställs mot sajter som Lexbase, om de har utgivningsbevis?

Det är inte första gången personlig integritet ställs mot yttrandefrihet. I Sverige brukar yttrandefriheten vinna sådana strider, men nu är det en EU-förordning det gäller och hur ska man då kunna se till att den svenska normen kommer att fortsätta gälla?

Ett annat problem är hur myndigheter ska agera. De har en mängd register med personuppgifter. Det finns ett klart syfte med registren, men när dessa lämnas ut enligt offentlighetsprincipen blir ju ändamålet med registret inte uppfyllt. Hur kommer man hantera den balansgången?

Informations- och yttrandefriheten ska enligt förordningen särskilt beaktas, men hur? Hur ska de kunna garantera den enskildes medverkan i detta fall? Kanske myndigheter börjar lämna ut personuppgifter via papper i stället. Då uppfyller de sin skyldighet enligt TF och GDPR, men för journalistiken vore det förstås ett steg bakåt.

Ett tredje problem är mer omskrivet – personers rätt att bli glömda. Rätten är inte absolut men alla har rätt att begära att uppgifter om en själv ska tas bort. Finns det skäl att uppgifterna ska vara kvar, till exempel att de finns i en artikel eller inslag med journalistiskt ändamål så kan man argumentera för det.

Förordningen innehåller många skrivningar om att det ska finnas ett syfte med registren och att man ska kunna argumentera för dem. Jag ser en fara i just detta också. För vem är det man ska argumentera mot? Jo Datainspektionen som ser som sin viktigaste uppgift att värna den personliga ­integriteten.

För medieföretagen är det läge att titta på hur man använder persondata för att sprida personanpassade annonser. Facebook och Google jobbar säkert hårt med att hitta ett sätt att försvara sin verksamhet med alla de personuppgifter som lagras där.

Även de företagen skulle nog se böter på upp till 200 miljoner kronor som ett hårt slag.

När GDPR börjar gälla slopas alltså PUL. En svensk lag ska komplettera EU-förordningen som ska se till att yttrandefriheten och informationsskyldigheten skyddas. Men syftet med ­förordningen är att öka den personliga integriteten i alla digitala former.

Och där integriteten stärks brukar det betyda mindre yttrandefrihet, så blir det sannolikt även denna gång.

                                                                    ***

STICK

För få kurser
Den svenska tillsynsmyndigheten för GDPR blir Data­inspektionen. De håller denna höst sex kurser om GDPR som är fullbokade sedan länge. Det är skruttigt lite tycker jag. De borde ha fått tillräckligt med medel för att hålla avsevärt fler kurser för de som är intresserade i detta ämne.

Behåll licensen
Nu när public service-­utredningen presenterat sitt delförslag om att skrota licensen vill jag bara upprepa min uppmaning till de som ska fatta beslut: Behåll licensen, utveckla den. På det sättet skyddas public service oberoende allra bäst.