Kaos är granne med Gud

Det är kris när svenska chefredaktörer blir dödshotade.
Det är kris när svenska journalister misstänks för mutbrott.
Det är kris när 4-åriga Madeleines mamma kan vara mördaren; varför tänkte inte medierna på det redan i maj?
Men trots alla dessa kriser är det ändå mest en alldeles vanlig tisdag i september 2007.

För kriser och stressiga beslut är vardag för journalister. Felet är bara att vi gärna glömmer bort just det, att kris och krävande omdömen är vår egen vardag.

I stället för att politiskt korrekt gnälla om ”sans och balans” och att ”alla borde tänka efter före” har jag ringt en kille, med jobb i en annan krisbransch: en brandman.

Annons

Brandförsvarets krisupplägg, utryckningsplan, är lätt att gilla. Allt går inte att kopiera (så klart) men vårt huvudsyfte – att släcka bränder och rädda liv/att vara först med en sann och relevant nyhet – tjänar på standardiserade rutiner för att undvika misstag.

bryt

Kort och gott handlar det om att ta ett steg bakåt och att ju fortare folk springer, desto sämre går det. Vanligaste missen är att chefen står för nära ”rent geografiskt och tankemässigt”. När det är för rörigt ska chefen vara ko­lugn och i stället ”kliva 30 meter bakåt”. Och tänka på vad som kan hända om en timme, ett dygn, ja flera dagar senare och vad som måste göras då.

Av brandförsvaret kan medierna lära mycket.

Även när vi är som allra, allra bäst.

—-

Trond måste sluta med journalistiken. Det tycker 81 procent av dem som svarat på Journalistens webbfråga ”Kan Trond Sefastsson fortsätta att arbeta som journalist?” Bara 11 procent säger ja. Och Trond, han bara tiger.

—-

På söndag har Dawit Isaak suttit sex år i fängelse. I går hade 2 519 skrivit på Journalistförbundets protestlista. Gör det, du med: sjf.se/dawit/list.aspx. För övrigt satsar Europeiska journalistfederationen på kampanjen ”Stand up for Journalism!” Planera in den 5 november i kalendern, då är det action hela dagen (mer fakta på ifj-europe.org).

—-

I kväll är det KGB II. Efter första programmet chattade tittare med Bergström himself på svt.se och flera klagade över alla devota hyllningar till gubb-TV. I kväll hoppas jag på rappare ton i rutan och en oskrynklad kostym till Herr programledare. Någon DDR-måtta får det väl ända vara.

—-

Även om jag sällan fattar poängen med Punkt SEs publicistiska strategier har redaktionen utmärkta rubriksättare. Häromveckan var det triumf i snygga formuleringar, till exempel ”Osannolik version blev kirurgens fall”. Schuckert, som vi sa på 70-talet.

—-

Jepp, jag är tillbaka! Tack för allt intresse för tidningen och min hälsa. Att vara frisk är toppen, inte minst är det roligare att svara nu när konkurrenterna ringer och luskar …

Maja Aase

ma@journalisten.se

BRA

Nya Miljöaktuellt

Sammanslagningen av Miljöaktuellt och Dagens Miljö har resulterat i månadstidningen Nya Miljöaktuellt, kunnigt gjord men yxigt teknokratisk i stil och språk. Dock ett stort plus för Janne Sundlings granskning av de svenska miljöexperterna. 15 namn på listan, Stefan Edman toppar. Vilket kön dominerar? Just det ­– alla är män. Min favoritmiljöreporter Susanna Baltscheffsky (se SvD i helgen) är även missnöjd med att forskare ogillar kontakt med medier: det anses inte vara tillräckligt fint. Journalister, förenen eder i kampen mot forskarsnobbismen!

DÅLIGT

Summerat i P1

Vi som har den lätt perverterade vanan att vilja inleda nätterna med Vid dagens slut 21.45, SMHIs land- och sjöväder 21.50 och sedan Ekot 22.00, vi saknar Summerat. I våras sände P1 på vardagskvällarna en ambitiös uppdatering av de viktigaste inrikes- och utrikesnyheterna och en del lokalt. Men i påfallande tystnad har Summerat gått i graven. Nu är det repris av 17-timmens Studio Ett, det vill säga något vi redan har hört. En klar försämring. SRs nya ledning gör med andra ord inte bara bra saker. Jag längtar Summerat där nytt och klokt jag hört. Snyft.