Lek och allvar

Få journalister har så stor publik som sportjournalister. Trots det har de känt sig sedda över axeln av kolleger. Det har också funnits goda skäl att kritisera inslag av överdriven patriotism och chauvinism eller bruket av slitna klyschor inom sportjournalistiken.

Mycket har dock hänt under de senaste decennierna. Tidningarnas sportbilagor anställer drivna stilister och gänget bakom fotbollsmagasinet Offside har fått välförtjänt beröm och läses med behållning av fler än fotbollsentusiaster. När Journalisten i boken Goda nyheter 2006 samlade ett års sporttexter från hela landet blev många överraskade över att så mycket bra journalistik produceras i denna genre.

Sportjournalisterna är själva en av de mest engagerade och debattglada grupperna inom ­kåren, både på bloggar och i traditionella medier.

Annons

Aftonbladets Robert Laul har i Journalisten fungerat som effektiv braständare när han påtalat tendensen att fotbollsvärlden på både klubb- och landslagsnivå blivit slutnare. Det har delvis att göra med att fotbollen professionaliserats och att klubbarna alltmer kommit att likna företag. Hans kritik av landslagets hållning till journalisterna (Journalisten 21/04) drog i gång en långvarig debatt som faktiskt ledde till att Svenska Fotbollförbundet förbättrade möjligheterna för journalister att sköta sitt jobb. Incidenten i förra veckan då förbundskapten Lagerbäck skällde ut en frågvis reporter är förhoppningsvis ett undantag som bekräftar regeln och som kan förklaras av anspänningen inför EM.

Värre är möjligen att handeln med TV-bolagens sändningsrätter kan skapa olika arbetsvillkor för olika journalister. TV4 och SVT brukar vara generösa mot varandra och dela med sig av platser som de tilldelats på olika mästerskap. Men TV4 som har den svenska sändningsrätten till EM har bara fått två biljetter till den så kallade mixade zonen där de kan intervjua spelare inne på arenorna. SVT får nöja sig med intervjuer utanför arenorna.
Den sortens problem, liksom sportjournalisternas usla arbetsvillkor vid jobb utomlands, är värda att ta på allvar.

Men, för att återgå till sportjournalistiken i sig och ge den rätt proportioner, ett passande citat: ”Kom ihåg att i livets välfyllda varuhus är sporten, när allt kommer omkring, bara leksaksavdelningen.”

Citatet är hämtat från författaren Richard Fords förord till antologin The best American sportwriting 1997. Ford, som själv jobbat som sportjournalist, citerar en gammal amerikansk kollega som lyckades förena sin kärlek till sport med distans till den.

Bra sportjournalistik, menar Richard Ford, utgår från en grundläggande sanning: sport är något inte så allvarligt som många tar på stort allvar, därför att det kan göra dem lyckliga. Sportjournalistiken är som bäst när den begränsar sig och inte påstår för mycket, när den ser sig själv som ett litet liv inuti ett större och viktigare liv, och när journalisten avstår från försök att se sporten som en metafor för livet.

Fotboll är bara fotboll.

 SVT

ROYAL SERVICE!
Vem är bäst på kungabevakning? Svensk Damtidning? Icke. Det är Sveriges Television!

Det hävdar i alla fall redaktör Inger Nildén på SVT som fått i uppdrag att starta en sajt helt inriktad på kungahuset. Intervjuer, unika bilder på Solliden, ett släktträd där man klickar på kungligheter – ja, allt hovsamt TV-material man kan tänka sig.

”Monarkin stöds av 70 procent av svenskarna, och vi är det ledande företaget när det gäller kungabevakning” förklarar Inger Nildén satsningen i interntidningen Vi på TV.

För public service i tiden! KA

Skit

PRESSAD ETIK
Läste i DN om Hundskitbruden – dog poop girl. Det är en ung ko­reanska som lät sin lilla knähund bajsa i tunnelbanan, vägrade torka upp, blev fotad av en kameramobil­ och utlagd på nätet. Några dagar senare var hon identifierad, alla hennes personuppgifter lades ut, hon tvingades sluta på universitet av skam och publicera en ursäkt på internet. Det finns 1 990 000 träffar på dog poop girl.

Teknik och allmänhet har sprungit förbi alla pressetiska regler för länge sedan. Kanske dags att definiera begreppet allmänintresse som antal träffar på nätet? KA

RIK 

TILL DEN SOM HAR…
Många tidningar har problem med upplagan för att läsarna inte har pengar att betala prenumerationen med. Men det finns en tidning som fått problem med att hitta läsare som har så mycket pengar att de slipper betala prenumerationen.

Det är Connoisseur, som delar ut tidningen gratis till miljonärer. Det krävs en årsinkomst på 1,2 miljoner eller förmögenhet på fem miljoner. Sedan förmögenhetsskatten försvann går det inte längre att kolla med

Skatteverket vem som är fin nog att få tidningen. Upprop bland läsarna om att återinföra skatten? Nähä. KA