Mätta vargar jagar bäst
Kollektivavtalet är värt cirka 80 000 kronor per år och per person. Att spara in medlemsavgiften till facket är i dag som att tjuvåka till sig denna summa. Men ännu farligare är förstås om antalet medlemmar i facket blir så lågt att det blir svårt att förhandla fram kollektivavtal överhuvudtaget. Då förlorar vi alla.
Inför kommande avtalsrörelse har medieägarna gått ut hårt. I sitt nya arbetsgivarförbund i Svenskt näringsliv varnar de för löneökningar. De hänvisar till lågkonjunkturen och strukturförvandlingen. De vill också ha ”dynamiska lösningar” i kollektivavtalen. Det betyder möjligheter att förhandla lokalt i stället för centralt och det betyder diverse dörrar för att kunna smita ifrån någon del av avtalstexten.
Medieföretagens VD, Lennart Wiklund, sa på Journalistförbundets ordförande- och avtalskonferens att det förra avtalet var en katastrof. Orsaken var att det gett löneförhöjningar automatiskt varje år och därför varit till skada för företag som har det svårt ekonomiskt just nu.
Men hur lät det 2008 när medieföretagen gjorde fantastiska vinster? Ville de då erbjuda journalisterna högre löner utanför potten. Nej, det var på precis samma sätt som alltid, det vill säga nästan omöjligt att få några pengar utanför potten, åtminstone på landsortstidningarna.
Det är också där som det senaste avtalet har fungerat riktigt bra. De snålaste arbetsgivarna har tvingats betala en åtminstone uthärdlig lön för sina erfarna medarbetare. Med 15 års erfarenhet har en journalist rätt till en lön på 25 000 kronor.
Det är bra att Journalistförbundet går ut och kräver reallöneökningar även nästa avtalsperiod. Löner är grunden till varför fackföreningar startades från allra första början. Lönerna måste alltså fortsätta vara fokus i avtalet.
Men, det står alldeles klart att journalister är intresserade av andra avtalsfrågor också.
Upphovsrätten, inte minst den ideella är alltid väsentlig, arbetsmiljön och arbetsförhållandena också. Och så yrkesfrågorna om etik, yttrandefrihet och pressfrihet.
Men hur ser arbetsgivaren egentligen på journalistik? På Bonnier Creatives går Carina Nunstedt så långt att hon tycker att ”man får kliva ner från de allra högsta redaktionella hästarna och våga riva murarna mellan avdelningarna annons och redaktion”(Sid 6).
Och hur ser man på förutsättningarna för god journalistik? När ägarna får sia om framtiden ser de framför sig färre anställda och fler som jobbar i produktionsbolag, bemanningsföretag eller som vikarier. Eller ”Man får inte vara trygghetsnarkoman”, som Tomas Brunegård på Stampen säger (sid 10-11).
Ibland säger okunniga arbetsgivare att ”hungriga vargar jagar bäst”. Det må stämma för vargar, men en otrygg och hungrig journalist jagar på vad som helst. För att få kvalitet krävs dock planering och eftertanke och åtminstone en gnutta unicitet och det får man inte av en otrygg journalist-skock.
***
+
En god sak för Dawit Isaak
Tack och lov följde Svenska fotbollförbundet inte sin disciplinnämnd när det gällde ÖIS, Örgrytes stolthet i fotbollsvärlden.
Disciplinnämnden hade beslutat att laget skulle betala 10 000 kronor i böter för att de haft en banderoll om att stödja Dawit Isaak under en fotbollsmatch. Disciplinnämnden ansåg att det var anstötligt, men det tycker alltså inte
Fotbollförbundets styrelse som upphävt bötesbeslutet.
***
!
Berlusconis Italien – ett skämt
Silvio Berlusconis kamp mot en fri press blir alltmer absurd. Häromdagen skuggades en domare av en fotograf och förlöjligades av en speakerröst i Berlusconis Canale 5. Orsaken sägs vara att domaren tidigare gett order om att ett Berlusconiägt bolag skulle betala skadestånd för att ha mutat en annan domare.
Det låter som rena skämtet, men det verkar vara den krassa verkligheten i Italien i dag.
***
?
Hur naiv får man vara?
Medieanalytikern Olle Lidbom går i Newsmill.se ut och hyllar att The Guardian gör sig av med 250 journalister för att i stället anställa 250 bloggare.
”Läsarna tycks inte längre vara i stort behov av dyrbar, professionell journalistik.”
Men sanningen är förstås mycket enklare. Det handlar om pengar och inte om läsarintresse. Olle Lidbom jämför i sin artikel bloggare med körvärlden i Sverige. En värld där alla får vara med och allt är gratis. Men han drar helt fel slutsatser av sin jämförelse. Ideella körer har alltid funnits sida vid sida om de professionella. Eller menar han att vi ska byta ut OD mot en liten ideell kör. Var finner man då kvaliteten ?
