Något att bråka om

Ett av det första jag lärde mig som journalist var betydelsen av offentlighetsprincipen. Genom den hade alla medborgare möjlighet att se och följa beslutprocesserna i offentliga verksamheter. Det är ett fantastiskt demokratiskt instrument.
Men regeringen tar uppenbarligen inte offentlighetsprincipen på allvar. KU har haft anledning att kritisera regeringsföreträdare för deras behandling av offentlighetsprincipen. Det har varit en pinsam prövning för näringsministern Annie Lööf.
Men principen är i dag hotad på flera fronter.
Den snabba privatiseringen av offentlig verksamhet ute i kommunerna håller på att erodera systemet.
Det har kommit lite smygande, rört sig om enstaka skolor eller hemtjänstområden.
Men när man i vår kartläggning ser omfattningen av privatiseringen är det uppenbart att hotet blivit reellt. I Stockholms kommun är 36 procent av kommunens skattefinansierade verksamhet privat. Inga särskilda avtal har fattats för att offentlighetsprincipen ska gälla även dessa bolag, vilket innebär att de hamnar helt utanför principen.
Runt om i landet varierar privatiseringsandelen, men tillsammans rör det sig om 100 miljarder skattekronor, som inte kan granskas enligt offentlighetsprincipen. Från dessa bolag är det svårt att få ut representationskvitton eller konsultrapporter.

En annan undersökning som vi redovisar i Journalisten visar att många upplever att det blivit svårare att få politiker att ställa upp på intervjuer. De närmare niohundra journalister som svarat på vår enkät, och som kontaktar politiker en gång i veckan eller oftare, ser oroande tendenser. Politikerna blir svårare att nå, allt fler använder strategier för att komma undan journalisters frågor.
Politiker är valda av allmänheten, de bör utan snack ställa upp och svara på relevanta, hårda, kunniga eller till och med dumma frågor från journalister.
Vår demokrati bygger på detta. Att medborgarna ska ha insyn i beslutsprocesser för att kunna fullfölja sin uppgift som samhällsmedborgare.

Om en vecka träffas politiker, journalister, PR-folk och allmänhet i Almedalen, Gotland.  Detta borde var den fråga som dominerar där.
Som nybliven journalist kände jag ett stort ansvar, tack vare offentlighetsprincipen kunde jag berätta vad som var på gång i kommunen, vilka ärenden som skulle upp i nämnder och styrelsen och så kunde medborgarna reagera och protestera. Genom systematisk granskning, professionella genomgångar kunde man upptäcka fiffel, slöseri och mygel.
Många politiker har fått avgå efter sådana granskningar, många medborgare har fått upprättelse gentemot myndigheter.
Det är ingen överdrift att påstå att offentlighetsprincipen är själva hjärtat i medborgarens möjlighet att ta del av och granska makten. Hjärtat i det system som gör oss till medborgare.
Regeringen förde 1995 in kommunala bolag i offentlighetsprincipen. Nu vill partierna göra något åt insynen i förskolorna, men det är dags att få in all privat offentligt finansierad verksamhet i offentlighetsprincipen. Medborgarna har rätt till insyn i hur deras skattepengar används.

Annons

X X X

Samtidigt som offentlighetsprincipen försvagas, så sker också andra attacker mot yttrandefriheten. Fotograferingsförbudslagen har gått igenom och den 1 juli, lagom till Almedalsveckan, träder den i kraft.
Den betyder att man inte får ta kränkande bilder. Vad som är kränkande hänger inte ihop med någon publicering, utan det räcker att bilden har tagits. Fotografen kan vara skyldig utan att ha använt bilden på något sätt.
För att i någon mån blidka medierna så har man i lagtexten skrivit in att kränkande bilder får tas om de har journalistiskt syfte.  Vi har alltså fått en situation där domstolarna ska avgöra vad som är journalistik. Det är djupt oroande.

Helena Giertta

MISSA INTE CHEFEN!

Du missar väl inte Chefen i Journalisten, vår tidning som vänder sig till alla chefer i medievärlden? I detta nummer får man bland annat tips inför sommartorkan, möta den ovanliga Ekochefen och läsa en krönika om betydelsen av uppmuntran. God läsning! (Tidningen följer med som bilaga till Journalisten.)