…och innehållet?
Dagens Media har presenterat sin Twitterlista (de är galna i listor) på journalister. De med flest följare och tweets (inlägg) hamnar högst. Men listan är typisk så tillvida att den låtsas säga något utan att göra det.
Till exempel hamnar Jan Helin högt på listan (nr 4), trots att han inte skrivit ett inlägg på Twitter sedan 8 maj.
Aftonbladets officiella twitterkonto har inte skickat ut något sedan den 3 november, inte konstigt att Medievärldens mycket aktiva twitterkonto slår den.
Men frågan borde snarare än antalet följare och tweets, kanske handla om vad kontot används till. Vad man skickar ut och vad som blir sagt, om något blir sagt.
När Jan Helin i våras använde Twitter gjorde han det för att ta sina läsare till hjälp för att föra en journalistisk fråga framåt. Thomas Mattsson på Expressen använder det fortfarande på ungefär samma sätt.
De som leder listan är högt profilerade journalister som Annika Lantz (6054 följare), Fredrik Virtanen (3470 följare) och Patrik Ekwall (2510 följare).
Aftonbladet har en upplaga på 360 000, SR lyssnarskaror på miljoner och TV 4 tittare i miljonklassen. Det verkar som om Twitter inte riktigt slagit genom i den breda massan.
Kanske är det bara vi journalister som följer varandra, som en slags följa-John?
Det finns twittrare som använder mikrobloggen för att rapportera direkt från händelser. Andra som aktivt söker kommunikation. En kvalitativ lista med twittrare hade kanske sagt mer än antalet följare och tweets.
Själv har jag måttliga 312 följare och är nöjd med det. Det sätter lagom stor press på vad man behöver leverera.
***
Jag vet inte om man får vara känslig över sitt namn, men det känns ändå lite knepigt att julkalenderns superskurk fått mitt ganska ovanliga efternamn.
Det är som om manusförfattarna skulle ha fattat agg mot någon i vår släkt.
När man läser på SVTs hemsida om denna superskurk så står det:
”Superskurken Gjerta. Hon var slug och tog över Barnverket på jorden, som har till uppgift att ordna det bra för barnen. Gjertas plan var att ta bort skrattet från alla barn. Det gjorde hon genom att skicka ut sina skurkar att förstöra för barnen på olika raffinerade, sätt.”
Även om namnet är lite annorlunda stavat så är det omisskännligt mitt och uttalas också hjärta.
Manusförfattare är Jan Vierth, Anders Sparring och Pasqual Vallin Johansson. Så vitt jag vet har jag personligen aldrig träffat dem. Nu går jakten i släkten på vem som kan ha varit så grym att den fått ge namn åt denna superskurk.
Det som grämer mest är just att skurken ska stjäla barnens skratt – det är ju det värsta man kan göra. Vad vore världen utan barnskratt?
Fast djupt inne i mitt egoistiska jag, så skulle lite lagrat barnskratt kanske förgylla tillvaron. Finns barnskratt till salu?
