Ointressant valresultat
Att vi journalister ska få engagera oss politiskt är en sak. Att redovisa vad redaktionens medlemmar röstar på, en helt annan. Vad tjänar det för syfte?
På Nerikes Allehanda, NA, tyckte man den 31 augusti att det var en intressant upplysning till läsarna. Tidningen publicerade resultatet av sitt minival som om det faktiskt hade någon betydelse.
Vilket det inte har. När jag arbetar som journalist är och bör min politiska hemvist vara underordnad. Jag ska göra jobbet oberoende av det.
Jag vet att NAs minival lett till diskussioner runt om på Sveriges nyhetsredaktioner, där frågan ställts om också de ska göra en liknande undersökning.
Jag hoppas att de inte gör det. Minivalet bara förvirrar läsaren och kan också skada förtroendet för tidningen. På NAs redaktion skulle en överväldigande majoritet rösta på de rödgröna i valet. På vilket sätt märktes det på redaktionell plats i tidningen? Förmodligen inte alls.
Att särskilja en tidnings politiska färg från det redaktionella har alltid varit en väsentlig uppgift. Det finns många bra exempel på att det fungerar. Svenska Dagbladet har till exempel inför det här valet gjort flera granskningar av regeringen, genom faktakollen granskat politiska påståenden, ställt svåra frågor till makthavarna helt oavhängigt att den politiska färgen på tidningen är alliansblå.
Det är så det ska gå till. Och då är det helt ointressant vad redaktionens enskilda medarbetare har för personlig politisk uppfattning. De gör ett bra journalistiskt jobb, det är vad som räknas.
Att undersökningen på NA dessutom bara hade fått svar av 50 procent av de tillfrågade journalisterna gör ju inte det hela så mycket bättre.
X X X
Debatten om ett nytt medieetiskt system har återigen blossat upp. Jag har tidigare hyllat idén att låta presstiken breddas och gälla även andra medier, TV, radio och även nätbaserad journalistik.
En breddning får däremot inte innebära en utslätning eller någon större förändring av publicitetsreglerna. Pressetiken handlar om att skydda allmänheten från publicistisk skada. Det är kärnan.
Det behövs alltså ingen ny pressetik, däremot behöver vi att fler ska omfattas av den. Torbjörn von Krogh lyfter i sitt debattinlägg på Simo fram den norska modellen med ett större inflytande från allmänheten, en modell som är väl värd att titta närmare på.
Anders Ahlberg oroas i en debattartikel på Medievärlden av att TU tappar medlemmar. Vad händer om fler tidningsägare inte tycker att det är värt att vara med i TU? Det är en berättigad fråga.
Många engagerar sig i debatten på nätet och de flesta är överens om värdet av pressetiken. Men för vilka ska den gälla?
Jag hoppas att Pressens samarbetsnämnd som just nu utreder frågan om en medieombudsman tar till sig denna debatt. Som institution äger nämnden frågan och jag skulle önska att den berättar vad som sker och hur utredningen framskrider. Helst borde nämnden släppa in andra medieaktörer i utredningen och själv delta mer i debatten.
Om det pressetiska systemet, med Pressens opinionsnämnd och Allmänhetens pressombudsman, inte breddas, så riskerar det att utarmas och till slut bara bli till vackra ord. Ord som bara berör en begränsad del av framtidens mediemarknad.
I värsta fall blir det lagstiftning i stället för det frivilliga systemet. Och det gynnar ingen, allra minst allmänheten som den är satt att skydda.
+
DAWIT ISAAK I TV
Dawit Isaaks fall och fängslande blev en del av TV-bolagens stora prisfirande Kristallen i fredags.
Varje ny person som uppmärksammas på det orättfärdiga fängslandet av Dawit Isaak är bra. Förhoppningsvis leder det till att regeringen ställer hårdare krav på Eritrea. Kanske kan det förmå vår utrikesminister att faktiskt åka dit och på plats övertyga Eritrea om att släppa honom fri. Journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad i över nio år utan rättegång.
!
TRE HELT OLIKA
Tre fackförbundstidningar har under kort tid satsat på att göra om sina webbar på helt olika sätt:
Lärarnas Nyheter blir en nätportal för alla tidningar som lärarförbundet ger ut. Vårdfokus blev en del av Vårdförbundets sajt och Finansliv, finans- och försäkringsförbundets tidning, struntar helt i artiklar på sin sajt. I stället har de bloggar från hela världen. Lösningar som pekar åt helt olika håll för framtidens webb. Vem lyckas bäst?
