Öka trycket, jorden brinner upp

Ordet är KLIMATCHOCK och ämnet för dagen koldioxid. Eller som den rumänsk-franske författaren EM Cioran uttryckte det – ”människan är jordens cancer”. Miljöhotet är den hetaste frågan i medierna i höst, parallellt med a-kassan. Bilder på smältande glaciärer och kinesiska trafikinfarkter blandas med upprop till medborgarna.

Inget fel i det men medierna missar poängen.

Samtidigt som statsminister Fredrik Reinfeldt kallar miljön för en ödesfråga blir inte regeringens miljöpolitik tillräckligt granskad. Visst ska morfar ta rullatorn till återvinningscentralen med sina sardinburkar, men den stora frågan är vad världen och EU gör för att förhindra att jorden brinner upp. Våra liv hänger på koldioxiden.

Annons

På Miljöförbundet Jordens vänner sitter ordförande Göran Folin och skakar på huvudet. Visserligen är han glad över att klimatfrågan uppmärksammas (”skitpositivt”) men han inser att kvällspressen inte orkar kampanja länge till.

Göran Folin är bekymrad över att miljöminister Andreas Carlgren ”bara snackar och snackar”. Under tiden regisserar moderaterna politiken, som enligt Folin syftar till att underlätta för massbilismen. Och det är verkligen fel väg in i klimatchocken.

För tio år sedan skrev jag i tidskriften Moderna tider om den dåvarande regeringens satsning på ett grönt folkhem. Vinkel var att ett grönt folkhem kräver sådana fundamentala förändringar att inget parti är berett att gå till val på att genomföra dessa förändringar.

Vem vinner röster på att vara barksamhällets bästa vän? Därför har vi en miljöpolitik som saknar hårda tag.

I dag finns det succéartade miljöframgångar, som skulle platsa på bästa sändningstid i svensk TV. Men det är ändå en avgrund mellan upprördheten över klimatkrisen och vad vi verkligen gör för att minska utsläppen av växthusgaserna.

Medierna rapporterar inte tillräckligt klarsynt om mycket-snack-och-lite-verkstad-problematiken: att det i dag inte finns några enkla handgrepp, att vi måste lägga om samhällsstrukturen och att den plågsamma omställningen knappast gynnar oss själva utan säg, först våra barnbarnsbarn.

Det är helt enkelt dags för glasnost i svenska medier.

Jag bad därför Göran Folin att lista det som måste ändras nu och jag gissar att en hel del läsare tar sig för pannan:

1. Bort med bilen. Enligt Folin är många journalister bilälskande ”medelklassmänniskor”, så det är ”känsligt”. I tätorten måste kollektivtrafiken ta över helt. Alternativa bränslen är inte tillräckligt, vi behöver marken till annat än vägar.

2. Bort med flyget. Enligt Folin är det billiga flyget ”direkt skadligt”. Tåg är framtiden. Ingen kan längre flyga utom i rena undantagsfall.

3. Bort med konsumtionssamhället. Göran Folin säger att eftersom medierna lever på annonser, ”vill inte journalisterna såga av den gren de sitter på”. Därför är det tyst om att vi måste ändra livsstil, ”de tankarna finns det ingenting av i medierna i dag”, enligt ordföranden i Miljöförbundet Jordens vänner.

Läs Karl Skagerbergs miljöartikel på sidan 18 – 22 och anta utmaningen: Vem blir först med en egen miljöredaktion?

PS Inbjudningar fortsätter att strömma in men jag har bestämt mig: Laholm! Snart pryar jag på Laholms Tidning (det tar fem timmar dit med tåg …)

Maja Aase

ma@journalisten.se

BRA

Cecilia Stegö Chilò

Trots flera år som journalist klarade hon inte av medierna som medie­minister. Men efter avgången har hon gjort det mesta rätt. Först de ganska öppenhjärtiga hur-kunde-det-gå-så-här?-intervjuerna. Sedan karriärstrategi genom att ligga lågt.

Att Cecilia Stegö Chilò dessutom inte tycker att skattebetalarna ska finansiera hennes jobbfiasko är ett smart drag, med ett stråk av heder. Det dröjer nog innan Stegö Chilò blir programledare i SVT men det finns säkert någon nyliberal TV-kanal i Kazakstan som behöver nya pigga ansikten.

DÅLIGT

Linda Skugge

I stället för att kasta ur sig goja om kultur och skattefinansieringen av densamma borde Expressens krönikör Linda Skugge göra research innan hon sätter papper i maskin. Först gapar hon om att ingen konstnär borde få något bidrag någonsin. Särskilt de så kallade ”drejarna” är Skugge arg på, vilket antagligen handlar om något slags keramiska hjärnspöken. Sedan visar DNs granskning i helgen att Linda Skugge fått 1 000 kronor mer i bidrag än författare hon hackar på. Att Linda Skugge knappt kan skriva visste vi men att det var så illa…? Jösses.

ORD I TIDEN

Etnisk brejndrejn

Högutbildad arbetskraft, med rötter i andra kulturer, får inte jobb hos oss – ”de bästa lämnar Sverige”. Studio Ett uppmärksammade häromdagen en alarmerande etnisk ”Brain Drain”, som det kallas på sr.se.

Jag föredrar att skriva brejndrejn, det ser giftigare ut. Arbetsgivare förstår inte vad de går miste om utan även utrikesfödda med traditionell, svensk utbildning sorteras bort.

Tack för en upplysande debatt i P1! Jag hoppas att kanalen fortsätter att vara förändringsobenägen och håller fast vid god kvalitet.