Osäkra framtidsutsikter
När denna ledare skrivs är det måndag och rättegången mot de fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson inleds i morgon, tisdag. (Framskjuten till torsdag, reds anm.)Oron är påtaglig.
En del nytt har kommit fram, som kan tala för att det kan gå bra för dem.
Filmen som eventuellt kommer att användas som bevis mot Johan Persson och Martin Schibbye är enligt experter som tittat på den manipulerad. Genomgången visar att det som syns på filmen inte är sant. De har alltså inte, enligt experterna, skjutit med vapen, vilket filmen påstår.
Om nu inte domaren lyssnar på argumenten om det journalistiska uppdraget så kanske detta kan tala för svenskarna.
Rättegången kommer också, enligt uppgifter från Journalistens reporter i Etiopien, bli internationellt bevakad. Vilket kan ha betydelse för en rättvisare rättegång.
I veckan har också flera politiska företrädare börjat kritisera Carl Bildts initialt ljumma intresse för de fängslade journalisterna. Kerstin Lundgren, C, sa i söndagens DN att det inte får finnas någon tvekan om att när det fria ordet fängslas så ställer Sverige upp.
Precis så måste det förstås vara. Att vår utrikesminister inte riktigt verkar ha förstått det, är sorgligt.
Men det är inte försent ännu.
Engagemanget i Sverige växer för varje dag som går. Insamlingen för journalisterna har i dag fått in strax över 300 000 kr.
En del talar också emot de åtalade.
Etiopiens terroristlag kritiserades av Amnesty redan 2009 för att kunna användas för att begränsa yttrandefriheten och ge orättvisa rättegångar.
En del bedömare menar att bara rättegången kan ta ett år. Ett år som Johan Persson och Martin Schibbye i så fall skulle få tillbringa under avskyvärda förhållanden.
I skrivande stund känns situationen för Martin Schibbye och Johan Persson högst osäker.
Men det finns i alla fall ett hopp.
***
Mediebranschen tjänade enorma pengar förra året. Även i år verkar stora vinster vänta.
Ändå räcker det inte för att behålla starka redaktioner. När Schibsteds VD Raoul Grünthal i Journalistens granskning säger att effektiviseringar leder till bättre produkter, undrar jag om han vet vad han talar om.
En gång i tiden fanns det kanske luft i redaktionerna. Men den tiden är borta sedan länge. I dag består medierna av hårt slimmade redaktioner som ska producera allt mer.
Självklart finns det en gräns för hur mycket man kan göra med bibehållen kvalitet. För att kolla källor, granska sina egna uppgifter, låta alla sidor komma till tals och sedan presentera allt på ett korrekt sätt, behövs tid. För få personer på redaktionerna leder till ökad risk för slarv, som leder till sämre journalistik. Och till sämre arbetsmiljö för journalisterna.
Det finns journalister som gråter öppet när de fått besked om att produktiviteten ska höjas ytterligare. De är redan på gränsen till vad de mäktar med.
Är det så medieägarna i dag vill se sina anställda – precis på gränsen till utmattning?
På något sätt har jag svårt att tro det. De förstår säkert att den goda journalistik, som de i slutändan vill sälja och tjäna pengar på, kräver sansade produktionskrav. Insikten behöver bara omsättas i handling.
***
Tveksamma hemligstämplar
En granskning i Medierna i P1 visar att handlingar i flera fall sekretesstämplats med hänvisning till rikets säkerhet, när det egentligen handlar om att hemlighålla rikets pinsamheter.
Berndt Fredriksson, som tog det initiala beslutet i ett UD-ärende menade att det vore korkat att göra det, ändå verkar det ha varit precis det som hänt. Tryckfrihetsexperten Nils Funcke gjorde en egen twist på ämnet: Rikets säkerhet kan ju vara i fara om det kommer fram till främmande makt att myndigheten är inkompetent, men det är inget skäl till hemligstämpel.
Att myndigheter slentrianmässigt hemligstämplar dokument som borde vara offentliga, är ett allvarligt ingrepp i offentlighetsprincipen.
