Pandemin hotar pressfriheten
Pressfriheten sätts på undantag under pandemin i land efter land. Listan över inskränkningar som skylls på coronaviruset är förfärande lång.
Japan, Ungern, Thailand och Kambodja inför undantagslagar som kraftigt begränsar pressfriheten. Indien censurerar tidningar som rapporterar om karantänens konsekvenser. Kina kastar ut amerikanska journalister som rapporterar om corona. Journalister som rapporterat om viruset har attackerats av polis i Elfenbenskusten, Filippinerna, Belarus och Demokratiska Republiken Kongo. I Tchad, Kina och Brasilien hotas medier av rättsliga konsekvenser för sin rapportering …
Ingenting, absolut ingenting blir bättre för ett samhälle när man tar bort yttrandefrihet och pressfrihet.
Kina är det största hotet. Efter att ha visat oväntad öppenhet om sin ekonomiska kris sätter de nu munkavle på den fria forskningen, fängslar personer som rapporterar om pandemin, eller kör ut dem ur landet. Allt för att hindra oberoende granskning av coronapandemin.
Vi minns alla med förskräckelse bilderna som visade hur man svetsade igen dörrar för att människor inte skulle kunna gå ut under pandemins start i Wuhan. Det är den hårda bilden av en totalitär regim som gör vad den vill med sin befolkning. På många sätt agerar Kina som motsatsen till Sverige. Kanske är det därför Kina ständigt attackerar Sverige, kanske är det därför vi fortsätter att kritisera Kinas brist på mänskliga rättigheter.
Kinas uttryckliga mål är att ta över USAs roll i världen. Tyvärr verkar president Trump spela dem i händerna.
Pandemin har gjort många frågor tydligare. Regimer med läggning åt det totalitära har använt sig av coronaviruset för att stärka sin makt. I Europa främst demonstrerat av Ungern.
Men även demokratiska länder begränsar yttrandefriheten med hänvisning till pandemin.
Kinas munkavle på de första rapporterna om viruset, försenade allas planering. Landets mörkande idag gör det mycket svårt att hitta orsaken till viruset. Men framförallt gör Kinas agerande att befolkningen i Kina ännu en gång offras för att tillfredsställa makten. Den får inte veta, inte yttra sig eller uttala sig om det som sker.
***
Pressfrihet kan dock hotas på många sätt. Det behöver inte vara stater som sätter begränsningarna. I Sverige hyllas mediernas frihet och yttrandefriheten. Men pandemin har slagit stenhårt mot mediernas ekonomi. TU pratar om ett 50-procentigt tapp av annonsintäkter. Det ökade antalet läsare och tittare täcker inte upp för den förlusten.
Regeringens svar på denna ekonomiska kris är 200 miljoner kronor. Det är alldeles för klent och visar att regeringen inte tar mediernas situation på allvar.
Framförallt som pengarna inte kan komma den fria pressen till del särskilt snabbt. Först sedan EU godkänt stödet kan det delas ut och det kan dröja en månad. Om staten har svårt att hitta bra sätt att stödja branschen snabbt, så kan man ju omedelbart uppmana statliga och kommunala myndigheter att annonsera eller köpa prenumerationer i stor omfattning.
Vi vet inte när restriktionerna som följd av pandemin kommer att upphöra. Flera länder försöker lätta på karantänen. Jag hoppas det går bra. För Sveriges del borde det gå lättare att öppna samhället igen, eftersom det aldrig varit helt stängt.
***
Den 3 maj är det Pressfrihetens dag. Den kommer inte att kunna uppmärksammas som vanligt med manifestationer och tal. Men det finns andra sätt att påminna om pressen mot pressfriheten i världen. Skriv, tala, sjung. Vi behöver det mer än någonsin.
STICK
Medieruset ställs in
Journalisten kommer inte att kunna genomföra Medieruset i år på grund av pandemin. Arbetet med loppet borde vara i full gång, men osäkerheten kring hur länge restriktionerna kommer att gälla, och de begränsningar som redan finns idag, gör det omöjligt.
Vi återkommer 2021 med nya (förhoppningsvis) coronafria tag.
Stort intresse men lite pengar
I senaste Journalistenpodden pratar Lisa Bjurwald och Helena Giertta bland annat om den ekonomiska effekten av coronapandemin. De enas om att den åtminstone också skapat ett intresse för trovärdiga etablerade medier.
