Pirat-rättegång i medieskugga

Då, under tingsrättsförhandlingarna, demonstrerades det utanför rättsalen till stöd för de åtalade. Det rapporterades om rättegången i långa inslag i radio och TV, och skrevs långa artiklar i press och på webben.

Nu, nästan ingenting.

Då ansågs nedladdning nästan vara en rättighet, något de flesta ägnade sig åt.

I?dag är läget ett annat. Även om nedladdning fortfarande är vanligt, så inser de flesta att illegal nedladdning är just det – olaglig.

Under rättegången kan man som åskådare drabbas av sympati för åtminstone några av de åtalade personerna. Kanske är det sant att de egentligen bara ville använda en bra teknik för att sprida filer.

Men effekten var att de profiterade på andra människors arbete, deras upphovsrätt.

Domen för medhjälp till upphovsrättsbrott från tingsrätten, ett års fängelse samt skadestånd på 30 miljoner, var tydlig. Kanske hård. Men den var helt nödvändig för att visa att upphovsrättsbrott, eller medhjälp till upphovsrättsbrott, inte är en lek.

Peter Sunde kommenterar efter avslutningen i hovrätten att det vore skandal om han och de övriga bakom sajten inte frias. Om det inte sker, så kommer han att begära prövningstillstånd i Högsta domstolen.

Jag är övertygad om att fällningen kommer att stå sig från tingsrätten, något annat vore skandal. Kanske kommer skadeståndet att ändras, eller kanske straffsatsen, men att de gjort sig skyldiga till medhjälp till upphovsrättsbrott är för mig glasklart. Men jag skulle ändå önska en HD-prövning. Det vore ett sätt att ännu tydligare slå fast att det inte är okej att stjäla, eller tillgängliggöra material som någon annan skapat.

I hovrätten, liksom i tingsrätten, försöker de åtalade visa att det är tekniken som står åtalad och inte personerna. Men den bit-torrent-teknik som The Pirate Bay använder, används även av lagliga nedladdningssajter. Alltså är det uppenbart att det är hur männen bakom sajten använt den, som är under åtal.

Många stör sig på att det är de stora film- och skivbolagen som för kampen mot den illegala fildelningen och nedladdningarna.

Jag är glad att företagen driver frågan, vilka andra hade haft råd? Resultatet av deras insats kommer att vara till gagn för alla upphovsmän.

Att det är olagligt att ta andras verk eller göra det möjligt att olovligen sprida dem, hindrar förstås inte att man själv sprider sina egna verk på nätet, fria för upp- eller nedladdning. Runt förhandlingarna i tingsrätten sades flera gånger att det ändå inte går att lagstifta mot fildelning. Det skulle bara komma ny teknik, som skulle göra det ännu svårare att spåra brottslingarna.

Det är en i grunden felaktig tanke. Lagstiftningen handlar inte om vilken teknik som används, därför kan heller inte tekniken springa ifrån den. Om jag, som potentiell nedladdare, måste köpa allt mer avancerad teknik för att komma förbi systemet, så gör det mig också allt mer medveten om att det jag gör är kriminellt.

Att vi inte får stjäla eller mörda, ändras ju inte för att det nu finns fler vapen eller mer avancerad teknik att göra det med.

Ända sedan domen i tingsrätten har fildelningssajten varit öppen. Den har inte ändrats, utan möjliggör fortfarande upphovsrättsbrott. Endast en av de inblandade har tagit avstånd från detta. Det ökar inte trovärdigheten hos de åtalade.

Den 26 november faller domen i Svea hovrätt.

!

Äntligen Vilks

Under nästan absurda säkerhetspådrag kunde konstnären Lars Vilks framföra sin föreläsning i Uppsala. För yttrandefrihetens skull var det helt nödvändigt att den hölls. Uppsala universitet har tagit sitt ansvar och samhället har ställt upp med den säkerhet som krävdes. Synd bara att det skulle behövas.

–

Syrrans jobb

Karin Hübinette tycker att det var rätt av SVT att omplacera henne från Agenda. Det är bra att det har skett i samförstånd. Och hon verkar nöjd med sin nya tjänst som utrikeskorrespondent. Men som princip är SVTs agerande mer än tveksamt. Vilket ansvar har man för sin systers handlande? Jag tror inte att tittarna hade fått minskat förtroende för Karin Hübinette på grund av systerns ministerpost.

Det är som professionell journalist man förtjänar sitt förtroende.

+

Journalister kan

Om man ibland kan känna oro för journalistikens framtid, så behöver man inte göra det för journalisters.

Deras kompetens verkar efterfrågas i alla möjliga sammanhang. Knappt en debatt, ett seminarium eller en bok skrivs utan att en journalist varit inblandad.

Självklart är det också en journalist som ska skriva boken om de instängda 33 chilenska gruvarbetarna. Enligt uppgift har han, Jonathan Franklin, redan skrivit första kapitlet.