Rädslan för osäkerhet

Debattprogrammen är viktiga inslag i televisionens utbud. De har alltid funnits där och de har blivit flera, i takt med att antalet kanaler har ökat.

Även om uppläggen på ytan skiljer sig åt är debattprogrammen påfallande lika. I grunden verkar programmakarna ha ungefär samma uppfattning om hur dramaturgin skall vara. I allmänhet står polariseringen i centrum; deltagarna skall tvista och strida; det rör sig om att vara för eller emot och fastslå positioner.

Programidén har svårt att rymma personer som är osäkra, vankelmodiga och benägna att tala om å ena, å andra sidan.

Annons

Det är som om debattörer som tycker något tydligt är intressantare än gäster som tänker eller vet något intressant, men som för den skull inte klart har tagit ställning.

Det är naturligtvis angeläget att det i ett samhälle finns människor som tycker till, står upp för sina åsikter och som vågar ge besked. Men det blir tråkigt om dessa helt dominerar debatterna.

Den senaste tiden har jag sett flera debattprogram som skulle ha tjänat på ett vidgat synsätt på vad en debatt är, ett exempel är TV3s debatt efter visningen av Pål Hollenders omstridda film om prostitutionen i Lettland. Utformningen var sådan att gästernas enda uppdrag var att vara just för eller emot. Diskussionen blev häftig och fylld av nedsättande omdömen. Möjligen är det bra underhållning, men särskilt fördjupande är det inte.

Intrycket blev att de två sidorna inte kunde enas om någonting. Utrymme för någon som var delvis för eller delvis emot saknades helt. Ändå tror jag att det egentligen finns flera intressanta punkter där debattörerna kunde ha mötts för en betydligt mera nyanserad diskussion. Tolkningen av till exempel begreppet konstnärlig frihet borde deltagare som skribenten Mats Gellerfelt och konstnären Carl Johan de Geer ha mycket intressant att säga om. Men hetsen var för stor, programupplägget för tillspetsat och tiden för knapp.

Tiden är ett stort problem för TV-debatterna. Alltför mycket, ofta flera ämnen, skall avhandlas på alldeles för kort sändningstid, särskilt med tanke på hur många gäster som brukar vara inbjudna. Troligtvis skapar detta i sig en stress för deltagare och programledare, vilket inverkar menligt på den intellektuella skärpan.

Debatt är tvist och strid, men det är också ordnat meningsutbyte och överläggning, allt enligt ordböckerna.

Det skulle vara intressant med fler debatt- och diskussionsprogram i TV som vågar utmana den förhärskande uppfattningen om hur sådana program skall se ut. Program som mera tar fasta på resonemang, kompliceringar och ambivalens. Flertalet frågor är ju av slaget att sanningen är utomordentligt svårfångad.

Kurt Nurmi

Chefredaktör