Ramar och tavlor
Villkoren för journalistik är vitt skilda i olika delar av världen. Förhållandena i olika genrer varierar. Journalistik på olika nivåer har sina speciella sidor. En förutsättning för yrkesutövningen får man dock alltid räkna med: det finns intressenter som vill styra journalistiken och sätta ramarna för den.
Sveriges Televisions reporter Claes JB Löfgren vittnar om det i sitt reportage från Irak i detta nummer av Journalisten. Han redovisar hur han som inbäddad journalist i Irak tvingas acceptera de ramar som den amerikanska armén sätter, han är helt beroende av dess välvilja och beskydd.
Och vilka vore alternativen?
Ja, som journalist från ett litet land och med begränsade ekonomiska resurser i ryggen har Löfgren inte mycket att välja på om han vill rapportera inifrån landet och åtminstone få en skymt av den irakiska verkligheten.
Han kan bara avundas de kolleger från andra länder med mer bemedlade medieföretag som har råd att hyra egna livvakter och som kan röra sig ute i det irakiska samhället på jakt efter de många oberättade historier från kriget Irak, som Claes JB Löfgren talar om.
Själv gör han det rimliga: jobbar så gott det går och talar om för publiken att han inte har tillgång till hela verkligheten.
En verklighet på en helt annan nivå är den dramatik som sportjournalistiken skildrar. Men, som framgår av Pär Janssons reportage, även här finns intressenter som vill styra vad reportrarna ska skriva.
Idrottsklubbar på mindre orter har ofta hängivna supportrar som mer eller mindre öppet kräver att sportjournalisterna ska skriva positivt om deras lokala hjältar.
På små orter finns också risken för sammanblandade intressen och lojaliteter. Ett exempel är att VDn för Allehanda AB, där Örnsköldsviks Allehanda ingår, samtidigt är styrelseordförande i Modo, stadens framgångsrika hockeylag.
Den förre moderate riksdagsmannen Gustaf von Essen, numera kommunalråd i Uppsala, har misshagats av den granskning Uppsala Nya Tidnings reporter Staffan Wolters utsatt honom för.
Von Essen har föreslagit att de som inte tar erbjudna jobb ska förlora rätten till socialbidrag. Reporter Wolters kopplade samman förslaget med den inkomstgarani, på 1,3 miljoner kronor, som von Essen fått sedan han avgick som riksdagsman.
Kommunalrådet härsknade till och säger sig inte vilja ha med Staffan Wolters att göra i fortsättningen.
Det är mänskligt av Gustaf von Essen att bli förbannad, men barnsligt av honom att tro att han som makthavare ska kunna bestämma vilka reportrar UNT ska sätta att bevaka honom.
En som också borde veta bättre är von Essens partikamrat, den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn, som i december sade upp sin prenumeration på Svenska Dagbladet och uppmanade till bojkott mot tidningen. Han ger SvD skulden för att den borgerliga alliansens opinionssiffror sjunkit. Obundet moderata SvD har anledning att jubla över Adelsohns tavla.
Läge för Ulf Adelsohn att ta en diskussion om yttrande- och pressfrihet med sin fru, kultur- och medieministern Lena Adelsohn Liljeroth?
OS
UTEBLIVEN PRESSFRIHET
När Peking ansökte om OS utlovades större pressfrihet. Men Kina fortsätter att fängsla journalister och utländska reportrar hindras att utföra sitt jobb. Nu senast var det Sydsvenskans och DNs korrespondent Ola Wong som greps vid en demonstration i Shanghai med motiveringen att han sysslade med ”illegal journalistik”.
I det senaste numret av norska Journalisten intervjuas CNNs tidigare Kina-korrespondent Rebecca MacKinnon. Hon tror att beroendet av det ekonomiskt starka Kina gör att pressen blir mer lik den kinesiska; tystare och räddare. PJ
BU
BRITNEY SPEARS
Nu har Britney Spears hotat att fejka sin egen död för att starta ett nytt liv i Pakistan. Nyheterna om den internationella kändisvärldens trasdocka blir allt absurdare. Intagning på psyket ena dagen, kidnappning av de egna barnen den andra.
Någon mer som tycker att rapporteringen är obehaglig och att det borde få räcka nu? En mänsklig tragedi utspelas inför en masspublik. En sårig kvinna går långsamt under och världen betraktar det som sker med voyeurblick.
Kan ingen hjälpa henne? Lämna henne åtminstone ifred. HL
MU
SAKNAR RÅMANDET
Hur var det nu igen? Först när kossan flytt båset, saknas hon. Det är som med Resumés numera närmast obefintliga webbkommentarer.
Jag är inte särskilt stolt över att erkänna det, men jag kan sakna dem. Inte alla – of course – hur skulle det se ut?
Men. Det stora antalet, och det provokativa och halv- och helgalna innehållet hade en viss dragningskraft. Den är helt borta. Läs själva de allt annat än rafflande, men dock godkända, kommentarerna: ”Härligt med ny sportsajt…” och ”Kul, verkar vara en skön webbplats”.
Gäsp. KH
