Rapportera lagom neutralt

Rapporterna gör att allt fler skänker pengar, trycket på att få fram hjälpen ökar och kanske är detta den viktigaste insatsen. Vi lider med folket på Haiti och vill hjälpa till.

Utan journalister på plats, så skulle mindre göras och färre få hjälp.

När Stefan Åsberg, SVT, inte är neutral utan med en mänsklig upprördhet får oss att förstå vilken katastrof som just nu pågår och hur illa hjälpen fördelas, så är det också journalistik på hög nivå.

Att berätta rakt upp och ner vad som sker är kärnan i det journalistiska uppdraget och sällan blir det så effektivt som när både hjärta och hjärna samarbetar. Engagerad journalistik är bra.

Det betyder att vi inte alltid är neutrala i vår rapportering. Och så ska det vara. Vi ska kunna ta ställning när en svag part står mot en stark part. När saker fungerar dåligt, ska vi granska, rapportera och informera om det med hjärta och hjärna.

Personer med makt får finna sig i att bli hårdare granskade än dem utan.

För att kompensera det, ska man höra även motståndarsidan/de kritiserade, men de ska höras ärligt. Höra båda parter betyder att låta båda parter framträda med sina bästa argument.

Vi ska förstås inte alltid ta ställning i våra rapporter. Neutrala bör vi vara när jämbördiga aktörer står mot varandra.

Och vi ska alltid vara oberoende, alltså bara ha vårt uppdrag som journalister att förhålla oss till, andra lojaliteter måste lämnas åt sidan.

***

Efter några år som vikarie blev jag fast anställd. Det har jag varit sedan dess, på olika arbetsplatser. Jag (arbetsplatsen) har blivit nedlagd, jag har tvingats sluta på grund av arbetsbrist och jobbat dubbelt på fattiga arbetsplatser. Men jag har alltid haft turen att ha en anställning.

På något sätt har jag nog till och med utgått från att det är så det ska vara.

När nu allt fler arbetsgivare bygger upp bemanningsföretag eller anlitar sådana så blir det tydligt att detta håller på att ändras.

Av någon anledning verkar tidningsledningarna tro att något blir bättre om journalister i stället har osäkra anställningar än fasta. Och ja, en anställning i ett bemanningsföretag är osäkrare än om man är anställd direkt i medieföretaget.

Arbetsgivarnas argument om flexibilitet klingar märkbart falskt, handlar det inte bara om att de vill förstärka sin makt?

Det borde väga lätt i jämförelse med hur mycket tuffare en trygg journalist kan vara än en otrygg och hur mycket bättre journalistik som kommer ut av det.

Genom att hinna lära känna sitt bevakningsområde, bygga upp kontakter, lära känna sina kollegor, lära sig formen,
rutiner eller på annat sätt känna sitt företag så kommer så många andra positiva saker på köpet: lojalitet med företaget, snabbare produktion, kvalificerad journalistik.

Hur kan detta väga så lätt?

 

 

***

 

–

Varför nämndes inte hans namn?

Jesper Bengtsson, ordförande i Reportrar utan gränser, avslöjade i en debattartikel i Expressen 13 januari att UD inte ens nämnde Dawit Isaak när EUs bistånd till Eritrea diskuterades.

Det är häpnadsväckande att så lite görs. Isaak är den enda samvetsfånge Sverige har och han har nu suttit fängslad i mer än åtta år.

 

?

Bara en fet länk

Vad är en publicering och hur ska man slåss för sin upphovsrätt när en bild är en länk? Hittills har länkar varit legio i texter på webben. Joakim Jardenberg sätter finget på svårigheterna med detta i sin blogg. Där länkar han till HD.se genom en bild. Resultatet är att bilden ligger på hans sida, men är den publicerad?

Utgångspunkten till länken är att HD.se i sin tur länkat ett bildspel från Flickr. Alltså inte publicerat utan länkat, fast det ser ut som om bildspelet ligger på HD.ses sajt.

Var tar vår upphovsrätt vägen när en bild inte är en bild, utan en inbäddad länk i en text?

Tekniken tvingar oss att ställa nya frågor om betalning och ersättning.

Men det viktigaste kanske ändå handlar om förtroende och trovärdighet. Hur ska jag som enskild journalist kunna möta intervjupersoner och prata/plåta/filma utlämnande historier om jag inte har koll på publiceringen? Om bilden/texten/ljudet kan hamna varsomhelst?

+

Trond friades

Det var på många sätt den givna slutsatsen – eftersom Trond Sefastsson gick på uppdragskontrakt hos TV4, så var han inte anställd. Därmed kunde han heller inte fällas för mutbrott.

Tingsrättens dom förra våren var svårbegriplig, hovrättens dom nu är mycket begripligare. En del menar att mutbrottet inte riktigt genomlysts av hovrätten. Den invändningen är märklig. En stor del av rättegångarna har ju handlat just om huruvida han var anställd eller inte. När det faller så faller förstås hela åtalet.